Den som gillar att titta på människor lär uppskatta spanmöjligheterna på Chagall. På fiket som ligger mitt i S:t Persgallerian finns inga väggar att gömma sig bakom. Strömmen av förbipasserande tittar på dig lika mycket som du tittar på dem. Den ljusa inredningen känns något stel, men nu under julmånaden skapar julpyntningen, med den enorma vitglittriga prylen från taket, lite mer värme. Undan går det både i gallerian, och på Chagall, både när man beställer mat och fikabröd.
Patrullen provar en sallad som består av plocka-fem-ingredienser-själv-typen, som blivit vanlig de senaste åren. Urvalet känns standard, med varken för få eller alltför avancerade valmöjligheter. Vi plockar ihop en variant på Salade Nicoise och allt är fräscht och rikligt. Priset är inte heller att klaga på (80 kronor inklusive bröd och dricka). Focaccia med kyckling och feta ost (80 kronor inklusive dryck) är rejäl, saftig och god. Mätt blir man bara av att kolla på den väl tilltagna mackan. Däremot är salladen i snålaste laget, två tunna skivor paprika och en skiva apelsin.
På kaffefronten väljer patrullen latte gjord på lättmjölk. Vi provar den minsta storleken som serveras i en kopp och kostar 33 kronor. Den är klart drickbar men priset känns högt i förhållande till den lilla mängd som ryms i café au lait-koppen. Vanligt bryggkaffe (25 kronor) är desto prisvärdare och smakar bra.
Tårtbiten ”helgtårta” (38 kronor) serveras med sprejgrädde som sjunker ihop och börjar vattna sig innan vi ens hunnit börja äta. Bakverket har en lite torr och svampig chokladbotten med ett vitt täcke med smak av vit choklad. Smaken är hyfsad, men konsistensen gör att bakverket känns misstänkt fabriksgjort. Ännu mer misstänksamma blir vi när nästa tårtbit ”chokladtryffeltårta”, för samma pris, visar sig vara gjord på exakt samma svampiga botten, nu med mörk chokladkräm på toppen. Smaken är okej, men sitter även här enbart i toppingen. Snickersrutan (29 kronor) gör patrullen gladare. Det är en ovanligt torr och knaprig variant med jordnötter i botten och mörk choklad på toppen. Inte dum alls.
Till Chagall går man inte för att avnjuta en fika i lugn och ro. Hit går man för att kolla in folklivet. Kaféet lockar också många ensamfikare, inte minst lunchtid. Kanske har patrullen bara otur med sina val, men fikabrödet känns för fabrikstilllverkat för att imponera på oss. Pulsen och bullernivån är höga, på gott och ont.