Med pepparkakshus som specialitet

Birgitta Forsberg från Uppsala är 91 år och sitt första pepparkakshus bakade hon redan som 14-åring. Men riktig fart tog bakande för cirka 50 år sedan då hon till följd av en olycka förlorade ena armen.
-Jag plockade fram de gamla formarna som min fiffige bror hade gjort till mig när jag var liten och tänkte att jag måste prova om jag kan göra stugorna med bara en arm, säger Birgitta Forsberg.

Och det gick alldeles utmärkt, sedan dess har hon gjort tusentals små stugor. 1978 var ett rekordår, då hann hon med 154 stycken före julafton.
Det är lätt att tro att hon började tidigt på hösten för att hinna med.
- Nej, det går inte att börja i oktober. Jag kommer inte i gång om det inte finns julkänsla runtomkring. När jag gjorde så många satt jag uppe halva nätterna, säger hon.
Somliga stugor har hon skänkt bort och andra har hon sålt till olika servicehus. Hon fick åtta kronor för det allra första huset som hon sålde. Numera brukar hon få runt 35 kronor.

I en anteckningsblock med rutigt papper har hon bokfört hur många stugor hon gjort varje år och hur många av dem som hon sålt. För pengarna som stugorna inbringat har hon samlat ihop till kaffeservisen, Måsen.
Lite klurigt är momententet med att klistra ihop husets väggar och tak. Då är det lätt att bränna sig på det upphettade sockret, men det har hon klarat sig undan.
Men i år blir det ingen försäljning av. De nio stugorna är tingade till barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Hon ger bort ett hus i stället för en julblomma.
- Jag har fått ut så mycket av livet som handikappad. Jag har lärt känna mig själv och en massa andra människor som jag inte hade kommit i kontakt med annars, säger Birgitta Forsberg.
När vi har gått ska hon dekorera färdigt sina små stugor. Med florsocker och bomull.

Med pepparkakshus som specialitet

I år har hon bara bakat nio stycken. Och för att vara Birgitta Forsberg är det lite. Förr om åren gjorde hon mer än 100 små stugor med florsocker på taket varje jul. Att hon enbart har en arm är inget hinder.