Det finns de där ställena i stan som inte förändrar sig i onödan. Landings i S:t Pergallerian kör på med sin heltäckningsmatta, sina kristallkronor och kristallampetter. Detta trots att lokalerna är långt ifrån pampiga. Men en kristallkrona är väl en kristallkrona även om den hänger från en isoleringsplatta i ett nedsänkt innertak. Inredningstrender är inget som bekymrar Landings, vare i här i gallerian eller i moderlokalerna på Kungsängsgatan.
Serveringsdisken, som börjar med avhämtningshörn och därefter löper lång och svängd in i lokalen är bräddfylld med godsaker, mackor och sallader. Men när patrullen ska välja något mer mättande än de söta bakverken uppstår viss förvirring. Den lunchmenytavla som står på disken har inget med det verkliga urvalet för dagen att göra, utan den visar mer på vad som kan finnas i matväg. Ett betydligt klenare utbud finns att tillgå, visar det sig, när patrullen försöker beställa det som är uppskrivet på tavlan.
Nåväl. Gulaschsoppan (80 kr inkl bröd och dryck) är okej som en enklare lunch men lite för "tomatig" för att helt falla patrullen på läppen. Köttet är fint tärnat och därmed så kokt att det blivit torrt och smuligt. Lite större mörare bitar hade varit godare.
Salladen med rökt lax (80 kr inkl bröd och dryck) innehåller en stor och god bit lax. Därtill bland annat ägg, isbergssallat, dill och tomat. Hela skapelsen är täckt av ett rikligt lager fröblandning. Gott, även om vinaigretten vi väljer till är en ren besvikelse som mest smakar som färdig salldskryddmix.
Räkmackor har Landings flera att välja på, en mindre, en croissantvariant samt den klassiska tekakevarianten för 85 kronor. Med sitt salladsblad, dillkvist, citronskiva, handskalade räkor, majonnäs, tomat och hårdkokt ägg är den senare mackan precis som en klassisk räksmörgås ska vara, varken mer eller mindre. Även priset får väl sägas vara Uppsalastandard.
Landings styrka är förstås fikabröden och bakelserna. Många rör sig i traditionellt frasiga wienebrödsmarker. Här hittar du alla konditoriklassikerna, såsom mockabakelse, Napoleondito och potatisbakelse. Den senare kostar 37 kronor och är en kompakt sak med kakbotten, smörkräm, vaniljkräm och marsipan. Tung och mäktig. Orkar man hela är man proppmätt sen, men gott är det.
Napoleonbakelsen (37 kr) har ovanligt tjocka och ljuvligt frasiga bottnar, med syrliga hallon och mängder med grädde. Mumsigt, och även här - mäktigt!
Landings bananbakelse (37 kr) är en petit choux med bananglasyr fylld med banangrädde. Gott för banansugna, men patrullen är ändå lite svag för de fik som går steget längre och även har skivad banan i sina bananbakelser.
"Krokodil" kallas en trekantig florsockerpudrad wienerbrödsskapelse med mandelspåntäcke (26 kr). Vaniljgrädden väller ut ur gapet på det frasiga brödet och även om pistagemandelmassan däri inte ger så mycket smakväsen av sig är det här en skön kondisbit att förlusta sig i.
Det vanliga bryggkaffet (28 kr) är gott och hett. Espresso macchiaton (30 kr) däremot, är för vattnig även om mjölkskummet på toppen är fint. Att ta 30 kronor för en enkel espresso känns dock väl mastigt.
Landings i S:t Per är vad det är. Här finns ingen medveten hippfaktor eller trendängslighet. Fikabröden och bakelserna smakar finfint och atmosfären är stillsam på gränsen till sömnig, en tydlig kontrast (och ibland en välkommen sådan) till den i övrigt myllrande gallerian.