"Kalkoner Àr ganska korkade"
För fÄgelfarmare Jenny Lundgren Àr det hektisk högsÀsong just nu. SÄ hÀr Ärs vill mÄnga restauranger ha fÄgel pÄ sin höstmeny. Och larmen om fÄgelinfluensan tidigare i Är gjorde ocksÄ att hennes verksamhet fick ett uppsving.
Foto: Nina Leijonhufvud
TvÄ gÄnger har vi skjutit upp intervjun för att hon inte haft tid. Men i dag har hon lyckats hitta en kvinna som hjÀlper till i slakteriet som ligger i VÀsterÄs.
Uppfödningen har Jenny Lundgren hemma pÄ Hagby gÄrd strax utanför Enköping. Runt 350 kalkoner kacklar och kuttrar i stallet. Efter köldknÀppen i förra veckan fick de flytta inomhus. Till dess har de gÄtt ute i hagen. Jenny Lundgren beskriver dem som stora vita snöbollar och de brukar vÀcka uppmÀrksamhet bland folk som passerar för första gÄngen.
Kalkoner Àr rÀtt stora fÄglar. Hennes allra största vÀgde 22 kilo medan 18 kilo Àr mera normalvikt.
Kalkoner Àr svÄrflirtade
För att fÄ dem att gÄ ut ur stallet lockar hon dem med vete i en hink och pekar med armen. Men kalkonerna Àr svÄrflörtade, det verkar som om de helst vill stanna inne med flocken. SÄ plötsligt tar en av de mindre hannarna ett vÄgat skutt över den gula vattenslangen som ligger pÄ marken och dÄ följer flera kalkoner efter.
Ăr de trevliga djur?
-Tja. Det finns inga dumma djur men kalkoner Àr ganska korkade, sÀger hennes man Sven-à ke Lundgren och förklarar att de springer lite hursomhelst, medan gÀss Àr annorlunda. De blir rÀtt tama om man hÄller pÄ med dem.
Jenny Lundgren har fött upp gÀss ocksÄ. Just nu finna hÀr bara tre stycken. De Àr mera till husbehov och vankar omkring som vakthundar.
- Jag har kommit till en punkt nÀr jag har sÄ mycket leveranser att jag har svÄrt att hinna med gÀssuppfödning och mÄste dÀrför prioritera, sÀger Jenny Lundgren.
Hon samarbetar med tvÄ andra uppfödare som Àr hennes underleverantörer. En tredje Àr pÄ gÄng. Det Àr slakteriet som tar den mesta av hennes arbetstid och hon levererar fÄgelkött bÄde naturell och förÀdlat till gourmetrestauranger i Stockholmstrakten men Àven till butiker och privatpersoner.
Innan familjen flyttade till Tillinge utanför Enköping för sju Är sedan dess bodde de i ett Àldre villaomrÄde i Nacka.
Â- DĂ€r födde vi upp fĂ„glar mer som hobby. DĂ„ hade varje fĂ„gel ett namn. Vi har Ă€ven haft lamm, gris och nöt, men fĂ„glarna Ă€r mera behĂ€ndiga att hantera och sĂ„ Ă€r de vackra att titta pĂ„, sĂ€ger Jenny Lundgren.
LĂ€rde sig slakta
Efter fjÀrde barnet började hon fundera över vad hon skulle Àgna sig Ät. Hon köpte ett slakteri och lÀrde sig hantverket att slakta.
- DÄ var jag blÄögd men nu har jag bruna ögon, sÀger hon tittar pÄ mig med fast, mörk blick.
Den mening som jag hört mÄnga andra uppfödare sÀga dyker upp i huvudet: "Det gÄr inte att driva eget gÄrdsslakteri. "
- Nej, sÄ Àr det, sÀger Jenny Lundgren. Hade jag vetat det jag vet i dag, Àr det tveksamt om jag gett mig in i branschen.
Men nu har hon lÀrt sig vilka hÄrda krav som stÀlls pÄ ett slakteri. Och att lagarna, som Àr anpassade efter storskalig industriell produktion, Àr desamma Àven för ett litet gÄrdsslakteri, hur mÀrkliga konsekvenserna Àn kan bli.
Det Àr kanske lite som nÀr larmen om fÄgelinfluensan kom. Det rimliga vore att tro vore dÄ att efterfrÄgan pÄ hennes fÄglar skulle ha minskat men det blev precis tvÀrtom.
- Jag tror att kunderna ville ha den lilla gÄrdens trygghet, de vill veta varifrÄn fÄglarna kom för att kÀnna sig sÀkra, sÀger hon, vars nÀsta steg Àr att fÄ sin verksamhet EU-certifierad som ekologisk.
SĂ„ jobbar vi med nyheter