Vad sägs om att laga lite barnmat, för omväxlings skull?
Frågan går till några av Uppsalas kockar. Tre som nappar får i uppdrag att laga mat till en bebis på 9-12 månader, ett barn i 3-4-årsåldern och ett barn runt 6-8 år.
Det blir tack och lov inga burgare, pannkaka och pasta. Nä, bättre upp än så.
– Barn mår bra av att äta samma mat som föräldrarna. Och det går lika fort att steka fisk som att skiva falukorv, säger Robert Mentzer, mat- och dryckansvarig på Picnic, som gillar att laga mat ihop med sina barn.
Han tycker att det är viktigt. De ska få klämma, känna, skära, bränna och se effekterna. Låt dem använda knivar och steka själva, är hans råd. Oftast går det bra. Gör det inte det så lär de sig.
Sonen Nilos första skapelse var urgröpta avokadoskal fyllda med hallonsaft och dekorerade med dåligt skuren dill som följdes av en pytt på majsbågar, grillkorv, vetemjöl och russin.
– Ingen höjdare rent smakmässigt men kul, säger Robert Mentzer som använder ekologiska ingredienser så långt som möjligt. Han förespråkar även färska råvaror.
– Räknar man lite på det så ser man snabbt att det oftast lönar sig. Kolla på paketet på till exempel fryst broccoli och räkna bort vattenmängden som anges eller på styckfryst kyckling. Inte sällan blir det färska billigare, säger Robert Mentzer.
Ibland kan man dock tjäna på frysta produkter. När grönsaker skördas startar genast nedbrytning av näringsämnen. Ju längre tid från skörd desto mindre näring. Frysning kan stoppa denna näringsförlust och det har visat sig att frysta ärtor innehåller i snitt tre gånger så mycket vitaminer än färska som fått legat för länge.
När Jonathan Lind på Domtrappkällaren lagar åt en 6-8-åring tänker också han att det ska vara kul att smaska i sig maten.
– Barn gillar att äta med fingrarna, att plocka och ha roligt. Ibland kan de vara kinkiga men då kan man satsa på många olika färger på tallriken och kontraster i konsistensen, som potatisen jag lagat med krispigt skal och mjällt innanmäte.
Fast egentligen är barn och vuxna inte så olika när det kommer till mat.
– Precis som vuxna äter de med ögat. Skillnaden är att barn är mer ärliga. Om det inte ser gott ut, vill de inte äta, säger Jonathan Lind.
Rafael Löfstedt på Villa Anna är van att få hurrarop för sin mat men minns det dystra betyget första gången han skulle göra barnmat hemma.
– Min dotter sa "Blä pappa, mammas mat är godare". Jag hade lagat dillkött som i hennes tycke hade för mycket sötma och syra i sig. Jag bara skrattade, barn är bara ärliga.
Efter det tog han nya tag och nu har lärt sig anpassningens metodik. Han lagar barnmat på råvaror som smakar mycket i sig själv och utesluter kryddor och extra smaksättning.
– Gör du till exempel något på palsternacka får du ha i smör och grädde för att runda av smaken, säger han och tillägger att vitlök alltid gått hem hos barnen.
Hans erfarenhet är annars att det krävs några försök innan de accepterar en ny rätt. Familjen lagar mycket vegetariskt och de som tror att barn inte gillar grönsaker kan tänka om, menar han. Barn anpassar sig och lär sig att tycka om det mesta med tiden.
Vilket inte han gjorde när han var liten...
– Jag var extremt svår, har mamma berättat i efterhand. Jag åt i stort sett ingenting tills jag var tio, elva år. Skulle bara ha vit mat, som välling och gröt de gånger jag fick i mig något alls.