Dukat till nytt år

Den stora persiska högtiden, som firar in ny vår och nytt år i ett, är mer en slags motsvarighet till svensk jul än nyår, förklarar Mehry Zarré.
Familjens och barnens högtid börjar med de närmaste samlade till middag, presentutdelning, festligt umgänge, mat och långledighet. Som på julen ska man vara glad och snäll. Men högtiden är inte religiös, utan kommer "från själva människorna", som Teymor Zarré säger.
Nouroz är sprungen ur lyckan över våren. I Iran är redan primörerna på väg så här års. Man köper färska mandlar och frukt på marknaden och tar hem till nourozfirandet.
- Man känner nouroz i luften om man är i Iran. I Sverige är våren en månad sen jämfört med vårt persiska nyårsfirandet, säger Mehry Zarré.
Firandet fortsätter i tretton dagar med besök hos långa rader av släktingar, precis som den svenska jul- och mellandagslunken. Då ska ett bord stå dukat fullt av traditionell symbolik: en spegel, småkakor och Haftsin, "sju saker som börjar på s", förklarar Teymor. Äpplen, guldmynt, somaqkrydda och vinäger har alla persiska namn som just börjar på s och som står för glädje, kamp mot fattigdom, god mat och rörelse i livet.
För barnen innebär nyår dessutom att nya finkläder köps in och att presenter är i antågande.

Inga särskilda nourozrätter
Matlagningen i syskonen Zarrés barndoms Iran tog fyra-fem timmar en helt vanlig dag, för att inte tala om inför nouroz, med fisk, kyckling, lamm, såser, ris och grönsaker. Egentligen finns inga särskilda nourozrätter, det ska bara vara festmat, helt enkelt.
- Det var en stor buffé - vi var många som firade ihop. Vi satt inte på stolar, utan på en matta. Fin duk, tallrikar, gaffel och sked var dukat ovanpå. Och blommor: tulpaner kommer från Iran, säger Mehry Zarré.
- Alla skulle få smaka en bit på festen, med mat och drycker, lite senare på kvällen whisky. Det var många konstnärer med, så man pratade, skapade och festade, fortsätter Teymor.
Det där är minnen, förstås. Syskonen Zarré lämnade Iran för över 20 år sedan. Första tiden i Sverige var firandet nödgat småskaligt: dels var inte hela släkten längre samlad, dels fanns inte råvarorna för traditionell persisk festmat i Uppsalas butiker. Aubergine och lime var okända begrepp och tomater dyra så att man bara kunde köpa någon enstaka, minns Mehry Zarré.
- Nu finns däremot inget som hindrar en persisk måltid från att lagas här, säger hon.

Från Shiraz
På bänken i Teymor Zarrés Fålhagskök står små träspett i ett glas och väntar på att rullas i köttfärs. Skivor av aubergin ligger färdigstekta på ett fat. En limehalva ligger urpressad bredvid salladen, som på shiraz-vis består av just mycket lime till gurkan och tomaterna. Shiraz är området i södra Iran där Teymor och Mehry Zarré växte upp. Förutom att ha givit namn åt shirazvin, står regionen för lite syrligare matlagning än de söta nordiranska varianterna.
- Det är ganska stora skillnader, men råvarorna är desamma i hela Iran: aubergine, lime, vitlök, potatis och jättemycket örter, berättar Mehry Zarré.
Allt detta lyckas Teymor pricka av i sin trerättersmeny. Men i dagens svenska samhälle känner få sig upplagda för hela dagar av matlagning. Så han lovar att hans nourozmiddag ska ta en timme från start till mål.

Dukat till nytt år

Natten till onsdag firas det persiska nyåret, Nouruz, som välkomnar våren. Maten är en viktig del av högtiden och kan ofta ta flera dagar att laga i Iran. Men varje familj har sina traditioner och syskonen Zarré i Uppsala lagar en snabb Nourozmiddag.