Solen letar sig ner i de slingrande gränder som leder till deras port. På den stenklädda fasaden hänger en frestande menytavla: Tapasbricka, heta räkor, ankbröst och äppelkaka.
– Vi har plockat godbitarna från den andalusiska maten och blandat dem med våra svenska favoriter, säger Åsa Berger.
Att ha en restaurang i Spanien känns i dag självklart men vägen hit var allt annat än spikrak. Både Åsa och Andreas Berger var egna företagare inom andra områden men delade intresset för mat och drömde om ett gemensamt familjeprojekt. Idén om en egen restaurang tog fart och de började leta lokal i hemstaden Uppsala. Det gick trögt, men så dök annonsen om en restaurang i den lilla spanska byn Nerja upp.
– En nära släkting köpte hus här för tretton år sedan, och sedan dess har vi återkommit varje år. Redan vid första besöket kände vi att någon dag ska vi göra något speciellt här, berättar Andreas.
Beslutet kom snabbt. Andreas reste ner till Spanien för att titta på lokalen och se över möjligheterna med sin pappa Sune och sonen Marcus som är kock.
– Jag fick ett sms som sa ”nu är det klart” och blev helt skakis, berättar Åsa.
Byn ligger bara en timmes körväg öster om livliga Malaga, men är en lugn oas med mindre badvikar och pittoreska vita hus.
– Det är en sådan mysig liten by. Gemytlig med ett lugnare tempo överlag. Vi fick snabbt lära oss att inte stressa upp oss över småsaker och låta saker ta sin tid. I matbutiken får man gott vänta på sin tur medan personalen pratar med kunder eller går i väg en stund, säger Åsa Berger.
De har fått vänja sig vid värmen och språkbarriärer. Välkomnat nya rutiner som siesta och sena middagar. Lärt sig att planera vardagen bättre eftersom alla affärer stänger mitt på dagen och det är just då som restaurangägare är lediga. Men att vänja sig vid den spanska dygnsrytmen visade sig inte vara det svåraste.
– Det var tufft att lämna barn och barnbarn hemma i Sverige. Det är ju vanligare att barnen flyttar från föräldrarna och inte tvärtom. De första nio månaderna flygpendlade jag eftersom yngsta dottern fortfarande gick i gymnasiet. Vi tänkte nog inte igenom allt från början men saker har fått lösa sig efter hand. Uppsala finns alltid kvar och ligger bara fyra timmar bort. Vi kände att den här chansen kommer nog bara en gång, säger hon.
Till deras glädje avlöser besökarna från Sverige varandra och flytten har också lett till många nya bekantskaper.
– Några av dem har varit gäster på restaurangen och blev kvar efter stängning och så har vi fortsatt umgås. Mestadels holländare, engelsmän och svenskar som bor här mer eller mindre. Dem hade vi ju aldrig träffat om vi bott kvar i Uppsala, säger Andreas Berger.
Huset, som restaurangen ligger i, hör till de äldsta i byn och rummen är fyllda av gedigna detaljer.
Vita stenvalv, takbjälkar och keramikklinkers i vackra mönster. Men paret har satt sin egen prägel med pasteller, levande blommor och inramade spelningsaffischer från Uppsalakrogarna Fredmans och Katalin.
– Vi gick ofta på konserter i Sverige och det är en av de saker vi saknar mest. Tyvärr är musikutbudet ganska tunt i Nerja men vi ser till att ordna egna evenemang på restaurangen. Det brukar bli ett himla drag och musikerna kommer gärna tillbaka. Mikael Rickfors har redan hunnit med två spelningar och kommer tillbaka i höst.
Åsa och Andreas dukar upp till middag sex kvällar i veckan och bor i en lägenhet ovanpå restaurangen. Trots hårt arbete känner de att de fått mer kvalitetstid för varandra sedan flytten.
– När vi väl är lediga ser vi till att prata om annat än jobb. Läser mycket, tittar på fotboll och umgås med nya och gamla vänner. Livet i Spanien ingår i en tioårsplan, sedan får vi se vad som händer, säger Andreas.