På onsdagskvällen, strax efter klockan 19, blev en elvaårig pojke på cykel påkörd av en bil i Valsta. Pojken avled kort därefter och föraren, en man i 25-30-årsåldern, har nu anhållits och misstänks för vållande till annans död, grovt drograttfylleri och grov vårdlöshet i trafiken.
Ett hav med ljus, blommor, kort och gosedjur ligger runt ett träd vid olycksplatsen på torsdagsförmiddagen. Stor sorg och kärlek men även oro och rädsla finns hos de som kommit för att visa respekt och stöttning till familjen. Keeghan Irambona, 11 år, kände pojken, och har tillsammans med vänner lämnat en blomma.
– Det är sorgligt och vi känner oss inte lika säkra längre. Det var ett mord här borta för inte så länge sedan och min kompis kände honom, och nu händer det här, säger han.
Barn, ungdomar och vuxna besöker platsen i Valsta. Alla ägnar en tyst minut åt pojken. Förbipasserande stannar till och blickar mot de tända ljusen. En del gråter.
Händelsen upprör föräldrar. En del är arga och skärrade. Många är även oroade för sina egna barn.
– Det kom som en chock. Det är mycket känslor och jag har själv barn i den åldern, det är svårt att sätta ord på det. Det går inte att föreställa sig vad föräldrarna går igenom, säger Karolina Jovanovic.
Hon bor i närheten och hörde om olyckan på onsdagskvällen, strax efter att den inträffade. Hennes tankar går till familjen. Med sig har hon en blombukett som hon lägger ned i tystnad.
– Bilarna kör fort på den här vägen. Sånt här får inte hända. Jag blir rädd som förälder. Man börjar tänka på sina egna barn. Vad är det för samhälle vi lever i? Är det så här det ska se ut?
– Våra barn ska inte behöva gå igenom sånt här, säger hon.
Förbipasserande stannar till och blickar mot ljusen. Personer pratar om att pojken säkert såg fram emot sommaren som nu börjar med en tragedi för vänner och familj.
Framför trädet sätter sig en man på knä. Han heter Ronald Luksitch och vet vem pojken är. Han ägnar en lång stund till att tänka på pojken som nu får leva vidare i allas tankar och hjärtan.
– Det minsta man kan göra är att visa respekt, jag har inga ord. Det skulle inte ha inträffat. Det var en liten grabb som såg fram emot sommaren. Jag har tre barn och jag tänker på hans föräldrar. Det är ofattbart, säger han.