Så lever 90-åriga demenssjuka Ulla

Ulla, som egentligen heter något annat, har ofta ingen uppfattning om tid och rum. Det finns dagar då hon blir som en ung mamma som ropar på sina småbarn. Andra dagar är hon som ett barn själv och letar desperat efter sina föräldrar. Det har hänt att hon gått ut på gatan i panik i mörkret och letat efter sina nära och kära. 

Demens är sjukliga förändringar i hjärnan som påverkar minnesförmågan. Man tappar också förmågan att tänka, planera och skapa överblick. Man kan få svårt att hitta i miljön och att tala och förstå språket, att ta egna initiativ, att förstå och kontrollera sina känslor.

Enligt Demensförbundet lider uppåt 150 000 människor i Sverige av en demenssjukdom. De flesta är gamla, men 10 000 av dem är under 65 år. Man räknar med att cirka 25 000 personer insjuknar varje år. 

En demenssjukdom innebär en stor omvälvning – det har Ullas dotter Ulrika, som också heter något annat, fått uppleva. Eftersom mamman kan skada sig själv och andra genom sin personlighetsförändring och oförmåga att komma ihåg saker har Ulrika tagit det svåra beslutet att flytta mamman från sin hemmiljö till ett äldreboende i Märsta, Arhem.  

–  Arhem har ett fint och stort hus, och har trevliga och snälla anställda, säger Ulrika. 

Hon besöker sin mamma ofta. Hon såg hur hon trivdes, då det fanns många aktiviteter, cirka tre per dag. På den tiden fanns boendevärdar som ordnade bland annat gympa, skapargrupp, musik och underhållning. 

–  Sådana aktiviteter ger de äldre stimulans. Det får dem att le och skratta. 

Men mycket har hänt 2019. Förutom den minskade omvårdnadspersonalen på Arhem, har kommunen tagit bort samtliga boendevärdar på alla äldreboenden. 

Både anhöriga och personal har larmat tidningen om vad försvinnandet av boendevärdar innebär. Ingela Boström, en anhörig, sade till exempel: "Det är fruktansvärt. Boendevärdarna betyder enormt mycket. Det finns inte något innehåll i livet när de försvinner."

Tidningen har nyligen besökt Ulla på Arhem – under en veckodag som ofta förknippas med skoj och mys, efter jobbet på en fredag. 

–  Det här stora rummet heter Solgläntan. Förr var det mycket aktiviteter här, innan boendevärdarna togs bort. 

Den stora salen med vardagsrumskänsla är mörk och tyst. I en fåtölj sover en man. På en vägg utanför salen finns ett papper med information om aktiviteterna den veckan: fika, samt andakt som hålls av Svenska kyrkan. 

– Skulle du själv bli sugen på att komma dit? 

De långa och rena korridorerna är så gott som tomma, om det inte varit för en annan anhörig som hjälper en förälder som sitter i en rullstol. 

Ulrika går till avdelningen där hennes mamma bor. Där hörs tv-apparaten. Ulla väntar i ett stort samlingsrum där det finns flera stolar och rullatorer framför tv:n. Ett engelskt tv-inredningsprogram visas. Tre seniorer sitter framför tv:n. Alla tre sover. 

De vaknar till och blir nyfikna först när Ulrika kommer fram till dem och ställer frågor med glatt humör. 

I en intervju i Sigtunabygden för något år sedan var det en äldre person som uttryckte sin oro över att bo som i ett förvar, i väntan på döden

– Man behöver få lust och glädje oavsett om man är frisk, eller sjuk eller dement, så tycker jag, säger Ulrika.