Bild från den övervakningsfilm som polisen har från mordet. Bussen kom till hållplatsen just när mordet pågick.
Fotnot: Artikeln publicerades 12 juli 2022.
I oktober 2020 skjuts en man till döds vid en busskur i Valsta. Flera personer finns i närheten och övervakningskameran i en förbipasserande buss fångar gärningsmannen på bild. Han bär en stor jacka med huva som skymmer ansiktet.
Några månader senare griper polisen en då 23-årig man i Valsta. I hallen hänger en jacka liknande den skytten burit och som visar sig ha spår av offrets blod. Teknikerna hittar mannens DNA på kragen samt på tre av åtta tomhylsor som hittats på gatan där mordet skedde. Men trots att flera vittnen kan berätta vad som hänt kan inget vittne peka ut mannen, och polisen hittar också DNA från andra personer på jackan.
Sammantaget är bevisningen övertygande anser tingsrätten och dömer mannen till livstids fängelse för mord. När fallet senare tas upp i hovrätten menar den däremot att det finns rimligt tvivel om att någon annan skulle kunna vara gärningsman, och 23-åringen släpps.
– Om någon hittas död och du hittar DNA på platsen är det i vanliga fall ett färdigt case. Man frågar "Vad gjorde du där?". Men i gängmiljö kan den misstänkte bara rycka på axlarna och säga "jag har varit där, jag bor ju där". Likadant med ett vapen. De svarar "vadå jag är med i ett gäng, jag hanterar vapen hela tiden, men har inte begått det här mordet". Klassisk bevisning väger lätt i de här ärendena, säger Jacob Påhlman, polisinspektör om ofta utreder brott i gängmiljö.
Han och många andra välkomnar nu att Högsta domstolen (HD) återigen tar upp fallet. HD ska pröva hur långt bevisningen räcker i så kallade indiciemål, där enskilda omständigheter pekar mot en och samma person och stärker varandra så att det med rimligt tvivel kan uteslutas att någon annan hade kunnat vara gärningsperson.
– Att HD valt att ta upp saken visar att riksåklagaren hittat ett principiellt viktigt fall. Domstolen får ständigt massor av fall som handlar om bevisvärdering, säger Eric Bylander, professor i processrätt vid Uppsala universitet.
Polisen undersöker brottsplatsen på Östra galaxvägen.
Riksåklagaren skriver att det är särskilt viktigt att bevisvärderingen förklaras i den här typen av mål där det inte gått att peka ut en gärningsman och där det inte finns vittnesmål. "Min uppfattning är att varje bevis först ska värderas för sig och att man därefter ska göra en sammanvägd bedömning av all bevisning", har hon sagt i ett pressmeddelande.
Bakgrunden är att HD i ett vägledande mål 2015, som sedan kom att kallas Balkongmålet, skärpte kraven för det som kallas indiciemål. Då skulle varje länk i kedjan ges större vikt.
– Balkongmålet fick enormt genomslag, mycket större än HD avsåg, och det har kommit att användas i snart sagt alla typer av brottmål. Det kan man ha många synpunkter på och det har diskuterats hur målet ska användas, säger Eric Bylander.
Nu hoppas många inom polisen att en prövning av fallet i Valsta ska sätta större fokus på helheten i beviskedjan.
– Det gäller alla välplanerade brott där gärningsmannen tänkt igenom och har en kunskap om forensiska bevis och där fallet bygger mycket på indicier. Gängkriminalitet är ju ett typexempel, säger Jacob Påhlman.
Men även om riksåklagaren är klar över sin syn på saken, kan Högsta domstolen komma till en annan slutsats.
– Det är inte helt ovanligt att mål där HD gett prövningstillstånd inte faller ut som avsett så det kanske inte alls får så stort genomslag som Balkongmålet, men det kan vara nog så viktigt för att ge nyanser, säger Eric Bylander.