Under oktober och november går det att se Valstaborna Kaniz Damji och Annika Strömqvist-Tarrodi i ett filmklipp på YouTube. Där berättar de om den stora betydelsen av att visa medmänsklighet.
– En gång cancer så finns den rädslan alltid kvar. Jag hade inget hopp och låg hemma i sängen, men då fanns Kaniz som gav mig hopp. Hon gav inte upp när jag inte svarade, utan hörde av sig tills jag fick hoppet tillbaka, säger Annika Strömqvist-Tarrodi.
Hon fick sitt eget bröstcancerbesked samtidigt som hennes far låg på dödsbädden i prostatacancer med spridning i hela skelettet.
– I vården finns många jättesnälla och bra personer, men i vardagen saknar många cancersjuka lite extra vänlighet och omsorg, säger Annika Strömqvist-Tarrodi.
Kaniz Damji säger att det räcker med att se människan man har framför sig. Att möta henne eller honom med kärlek är extra viktigt för den som drabbats av cancer, enligt de två vännerna.
– Ibland behövs inte mer än några vänliga ord för att hjälpa någon, säger Kaniz Damji, som själv har varit svårt sjuk i bland annat en lungsjukdom.
Kaniz Damji möter också många sjuka personer i sitt arbete eftersom hon till vardags arbetar på Apoteksgruppen i Valsta centrum. De båda väninnorna träffades i Valstakyrkan. Numera umgås de ofta även utanför kyrkan.
Men hur ska man göra för att hjälpa någon?
– De flesta som har haft cancer blir oroliga varje gång kallelsen till nya undersökningar kommer. Det är viktigt att ta upp samtalet och kanske krama om den som är ledsen, säger Kaniz Damji.
I sitt arbete som apotekstekniker försöker hon se sina medmänniskor och i vilket läge de befinner sig – samt om de vill prata eller inte.
– Det är inte så svårt egentligen, utan alla människor behöver bli sedda och behöver ett vänligt ord ibland, säger Kaniz Damji.
Annika Strömqvist-Tarrodis bästa tips är att fokusera på vänlighet och inte alltid på sjukdomen då du träffar någon som är svårt sjuk.
– Låt personen berätta om sjukdomen om hon eller han vill det. Men fråga inte alltid om sjukdomen. Det viktiga är att inte glömma bort personen, säger Annika Strömqvist-Tarrodi.
Vet du inte vad du ska göra så är Annikas tips att fråga personen om han eller hon behöver något.
– Du kan hälsa på och komma med mat eller en blomma, eller bara säga att du ställer upp om det skulle behövas.
Även något så enkelt som att skicka korta sms kan hjälpa.
– Ja, även om personen inte orkar eller kan svara under en period så är det viktigt att ändå fortsätta höra av sig, säger Annika Strömqvist-Tarrodi.
Annika Strömqvist-Tarrodi berättar också att många som haft cancer ofta känner en stor oro över att drabbas igen.
– I mitt fall så måste jag fortfarande äta mediciner. Jag räknar inte med att bli helt frisk förrän efter fem till tio år, säger Annika Strömqvist-Tarrodi som drabbades av hormonell bröstcancer.
Utöver en oro över att få återfall, säger hon att många ”friskförklarade” också lider av biverkningar av mediciner.
– Biverkningar som yrsel och nedstämdhet gör också att man blir påmind om sjukdomen i vardagen. Därför behöver många som haft cancer även stöd efter att de skrivits ut från vården, säger Annika Strömqvist-Tarrodi.
De två väninnorna är övertygade om att omgivningen med små medel kan göra mycket för att hjälpa dem som drabbats av en svår sjukdom som cancer.
– Ja, många tänker att de inte kan göra något på egen hand. Men tillsammans kan vi hjälpa våra medmänniskor att må bättre, säger Kaniz Damji.
