"Marielund är populärt och folk vill flytta ut hit, men vad flyttar det ut till om det blir "nya Marielund", säger Anna Sprinchorn.
När vi rullar in med UNT-bilen i Marielund med sina drygt 300 invånare känns det knappast som att man befinner sig endast 15 kilometer utanför stadskärnan. Här är det som att tiden stått stilla sedan en lång tid tillbaka. De slingriga grusvägarna, naturen och de gamla husen ger känslan av att befinna sig i en svensk sommarfilm, likt Änglagård.
Den känslan förstärks av de olika personer som UNT stämt träff med vid tågstationen. Här finns alla slags personligheter och någon är äldre medan den andre är ung. Men alla har de samma åsikt - utveckla Marielund men gör det anpassat efter den lantliga omgivningen.
– Vi försöker få alla att se vad Marielund egentligen är. Här finns massa gamla hus, en liten sjö, ett ånglok och ett sommarcafé. Det är så idylliskt att man får ont i hjärtat, säger Marielundsbon Anna Sprinchorn.
Sedan början på 1900-talet har Marielund varit ett sommarställe där folk valt att ha sommarboenden. I mitten på 50-talet var Marielund lite sovande, sommarhusen fanns kvar men det växte inte.
Men i samband med att Uppsala växte och husbehovet blev större letade folk sig utanför stan. De senaste 20 åren har intresset för Marielund växt och priserna på bostäderna gått upp.
– I samband med det ville några markägare som äger skog här bygga ut. Kring 2008 kom planerna på byggnation och kommunen hade i samband med att diskussionen kom upp planer på att bygga österut. Så de tyckte att markägarnas planer på drygt 500 bostäder lät bra, säger hon.
Då vaknade Marielundsborna. De menar att det inte går att bygga en massa hus bara sådär och trycker på att Marielund är mer än vilken småort som helst.
– Incitamentet borde vara att man ser till Marielunds historia och charm. Här kan man inte på grund av områdesbestämmelser som uppkom kring 1988 bygga hur som helst. Det ska vara trähus och stora tomter som passar in i omgivningen, säger Anna Sprinchorn.
Madeleine Fange har ett litet torp i närheten av Marielund. Hon pratar om en undersökning som visar att en fjärdedel av svenskarna vill bo ute på landet och förstår att det finns en del byggplaner på Uppsalas landsbygd.
– Folk vill bo lantligt, inte ha grannar för tätt inpå och få lugn och ro. Men kommunens argument för att bygga hundratals bostäder här är för att det är attraktivt, men bygger man på det sättet bygger man bort det attraktiva. Satsningen på landsbygden behöver inte vara att bygga bort den, säger hon.
Madeleine Fange och Anna Sprinchorn tycker inte satsningen på en levande landsbygd behöver vara att bygga bort den.
De tycker en del av utvecklingen kunde vara att göra Marielund till ett utflyktsmål. På sommaren har de till exempel en simskola som funnits sedan 1925 dit cirka 600 barn kommer varje år. Även ångloket Lännakatten går ut till Marielund på somrarna och ett stort midsommarfirande hålls varje år vid stationen, dit drygt 500 personer vallfärdar.
– Allt här är uppbyggt för att folk ska kunna komma hit och besöka Marielund. Problemet med utvecklingsplanerna är att man gör mycket av det som varit tillgängligt för hela Uppsala privat. Man ska komma ihåg att vi har en inkluderande miljö här, de som kommer och besöker oss från stan är omfamnade direkt, säger Marielundsbon Arnold Pears.
Syskonen Lilo Sareld, 18, och Sion Sareld, 16, är uppvuxna och boende i Marielund. De vill gärna att andra ska få uppleva det som präglat deras uppväxt.
– Vi har växt upp med den här lantliga känslan och cyklat runt här i lugnet bland skogsstigar och ned till sjön. Där kan man ta båten ut och det är helt tyst. Det är en stor del av mig att jag fått växa upp i en sådan här fin miljö. Jag vill inte att andra barns chans att uppleva det ska förstöras, säger Sion Sareld.
Hans syster håller med och tror att byggplanerna kan skada det som Marielund har att erbjuda.
– Det är verkligen en kulturell känsla när man kommer hit, det är inte som vilket ställe som helst. Det är en helt annan stämning än inne i stan. Den känslan går inte att bevara om man bygger ett stort område med radhus, säger hon.
Arnold Pears, Sion Sareld och Lilo Sareld tror alla att byggplanerna kan skada det som Marielund har att erbjuda för inte bara dem, utan hela Uppsala.
Marielundsborna tycker att man alltför ofta pratar om bebyggelse när man pratar om en levande landsbygd.
– Det kan också vara ett utflyktsmål, här skulle vi kunna ha som ett litet Skansen. Man skulle kunna införa häst och vagn, glassförsäljning, någon liten lantlig butik och så simskolan. Vi vill bevara miljön och känslan här och vi kan inte säga om de ska bygga 50 eller 100 hus. Det är hur de bygger husen, säger Anna Sprinchorn.
Hon menar att det inte handlar om hennes hus och tomt utan att det handlar om Marielund.
– Gamla miljöer är känsliga och vi är alldeles för bra på att förstöra dem i Sverige. Marielund är populärt och folk vill flytta ut hit, men vad flyttar de ut till om det blir "nya Marielund". Det blir inte att flytta ut till landet om det ska utökas på så sätt att man placerar byggnader i en klunga. De ritar in en massa hus för att utveckla men fokus är riktat åt fel håll, säger hon.
Markägaren Linus Gustafsson har ägt mark i Marielund sedan förra sommaren och han tycker att kommunen kommunicerat dåligt. När han fick se planprogrammet i våras insåg han att de ritat in hus och nya vägar på hans mark.
– De har inte pratat med mig om det här överhuvudtaget. Det är onödigt av kommunen att lägga ner energi och skattepengar på byggplaner på min mark när jag inte godkänt något bygge, säger han.
Vid sjön i Marielund hålls en simskola för barn varje år. Där tycker Marielundsborna att man skulle kunna utveckla med fler och barnvänligare stränder.