Det är som att kliva rakt in i en sagovärld. Med skräckinjagade clowner, gulliga tingeling-figurer, varulvsmasker, blinkande dykarhjälmar, små japanska plastdockor och söta rosa teddybjörnar. För en stund känns det inte som att det är ett vanligt radhusrum i Månkarbo.
– Jag har precis byggt klart min ateljé här. Det är här jag i stort sett ägnar all min vakna tid åt att skapa kläder, masker, peruker, smycken och andra grejer som mina karaktärer behöver, säger Melissa Jansson, 29.
De flesta som kan mycket om cosplay, den populära subkulturen med japanska rötter, känner henne som Kawaiiwerewolf. En söt gullig varulv med mörka sidor. Det är också Melissa Janssons "artistnamn" på egna sociala medier-konton där man kan se hennes imponerande kreationer och spektakulära karaktärer. Figurerna som hon klär ut sig till är oftast hämtade från tv-spel, filmer eller serier.
– Jag har bland annat tävlat i cosplay som Miranda i spelet Resident Evil och så har jag varit Big Sister i spelet Bioshock, men jag har även varit Tingeling från Peter Pan och Belle i Skönheten och odjuret.
Hon var elva år första gången hon skapade egna dräkter och klädde ut sig. Nu gör hon gärna blodiga, läskiga och morbida figurer.
– Ja, jag är väl konstig på det viset, men hela familjen älskar halloween och vi tycker det är kul med skräckfilm.
I cosplay gäller det att efterlikna kända karaktärer så bra som möjligt. Det går att köpa utklädnad, men helst ska man göra egna. Melissa Jansson gör allt själv – samlar och köper tyger, fjädrar, skumplast, elektroder, stålnät, löshår, smink och allt annat som kan behövas.
– Det tog nästan två år att göra karaktären Miranda och jag lägger ned mycket pengar på det här. Men när andra kanske köper dyra märkeskläder handlar jag rekvisita istället.
– Jag sliter hårt – det är blod, svett och tårar – för att få till karaktärerna så bra som möjligt.
Men livsstilen har också fått henne att hitta en väg till att må bättre. Melissa Jansson har autism och lider av psykisk ohälsa, men när hon blir sina gestalter "glöms" detta. Cosplay har blivit ett sätt att hantera diagnoserna och detta delar hon med många andra utövare.
– Vanligtvis har jag svårt att närma mig andra och interagera. Men när jag klär ut mig får jag massor av uppmärksamhet och tvingas att leva ut min roll lite. Det var lite jobbigt i början men nu älskar jag det.
Men allt är inte bra i cosplay-världen tycker hon. Även om de flesta i subkulturen är uppmuntrande så finns det även här problem med kroppshets och kränkande kommentarer. Dessutom har inslag med kinky-klädsel blivit vanligare på senare år.
– Det är fel att koppla ihop porr med cosplay. På konvent kan man se män i bara läderstring och koppel stå bredvid barn som klätt ut sig till nallebjörnar. Det är två helt skilda världar som inte ska blandas ihop tycker jag, säger Melissa Jansson.
Trots det älskar hon att gå på konvent och på hyllan hänger tygarmband från ett 50-tal olika träffar runt om i landet. I cosplay är just dessa träffar ett viktigt inslag, då man får chansen att möta andra "nördar", men även tävla med sina kreationer.
– Oftast är jag där för att bara ha kul, men jag tävlar också ibland. Nästa år tänkte jag satsa ordentligt och siktar på att vinna SM i cosplay. Vinnaren får nämligen åka till Japan och det har länge varit min dröm.