Landmärke är den femte skulpturen som placerats i skulpturparken.
Konstnären Fredrik Strid som tog initiativet att skapa skulpturparken på den egna tomten till det ombyggda missionshuset i Persbo, någon halvmil från Månkarbo, har som ambition att inviga en skulptur om året av en särskilt inbjuden konstnär.
Landmärke står bland björkar och barrträd i skogen, nära det röda missionshuset och den gamla jordkällaren, och bara några meter ifrån behållare av fågelmat och fågelholkar.
Och den höga skulpturen har en påtaglig kontakt med den glödande t-baneskylten Stationen, konstnären Johan Strandahls skulptur, som invigdes i november för två år sedan.
– Tomten är på nästen två tusen kvadratmeter. Här finns luft och plats. Konstnärerna får skapa vad de vill. Jag har valt att inte själv göra någon, jag ser min egen konst tillräckligt mycket. Konstnären får bo i Persbo Studio under processen när de formar och bygger skulpturen. Jag vill att Persbo Studio ska vara ett kreativt center, en plats dit konstnärer kan komma för att ägna sig åt det konstnärliga skapandet, säger Fredrik Strid och sveper blicken över skulpturparken den här disiga novemberdagen.
Landmärke är gjord i syntetiskt vit gips. Skulpturen är ihålig. Den exakta höjden är 4,70 meter. Vid det första ögonkastet leds tanken till en slags gräddvit totempåle.
– Landmärke är en version av en skulptur som Patrick Nilsson gjorde till en förskola, inspirerad av antikens “människopelare”, kvinnliga karyatider och manliga atlanter som bar upp hela bjälklag. Men här speglar den höga pelaren barnens värld med nallar, böcker, huvtröjor och flätor. Den uttrycker lek blandat med allvar. Hemliga lådor, bollar och böcker, säger Fredrik Strid som har en dröm om att skulpturparken får en egen parkering med servering.
På sikt behöver han också mer tomtmark. Han ska undersöka möjligheterna att köpa till. Den nuvarande markytan är 1 700 kvadratmeter, för framtida behov skulle han behöva minst det dubbla.
– Ambitionen är att skapa en dynamisk skulpturpark där naturen står i intimt förhållande till konsten, säger Fredrik som har parken parallellt till hans andra konstnärliga aktiviteter.
Som bäst renoverar han dockor i naturlig människostorlek åt Tekniska museet i Stockholm. Ateljén i missionshuset är fyllt av dockor som egentligen hör hemma i Gruvan, museets avdelning som skildrar livet i en vanlig järngruva förr i tiden. Museet bygger ut och gör om delar av Gruvan, som öppnar igen i ny spännande form i februari 2017.
– Dockorna renoveras och får en ansiktslyftning. Det är mest ögon och näsor som behöver formas om, förklarar Fredrik Strid, skulptör men som också gör fotobaserad konst.
Utifrån klassisk skulptur mejslar han fram sitt eget uttryck som kan se ut på många olika sätt. Hans konstnärliga intresse ligger främst i hur natur förhåller sig till vetenskap och historia.
Så lämnar jag det gamla missionshuset i Persbo som fått nytt liv med konstnärliga aktiviteter och skulpturparken med verk även av Trygve Luktvasslimo, Helene Edgren, Anna Ekman och Cecilia Järdemar. Fäster blicken på något av det första och sista som möter ögat när man parkerar bilen och kliver ur hemma hos Fredrik Strid: En svart avlång skulptur med två öppningar som antyder fönster.
Skulpturen gjord av den norske konstnären Trygve Luktvasslimo och bär inskriptionen För mig upp på en klippa som är mig alltför hög. Citatet är hämtat från Psaltaren 61:2 i Nya Testamentet; det kan inte passa bättre, tätt intill den före detta missionskyrkan.