Daniel Terblanche spanar ut genom 20-talslägenhetens köksfönster. På den vackra innergården, två våningar ner, ligger hans ettårige son och sussar i barnvagnen. Fönstret är på glänt så att Elliot ska höras när han vaknar.
Elliots pappa ser nöjd ut. För mindre än ett år sedan gick det knappt att sitta här i köket. Förvandlingen från ett trångt 60-talskök till ett luftigt och tidstypiskt 20-talskök är färdig. I tre månader jobbade Daniel Terblanche med projektet, men han tog också tacksamt emot hjälp av sin svärfar som ägnat många arbetstimmar i köket.
I stort sett allt är omgjort. Väggar, tak och skåp går i ljusa, gråbeiga toner. Det ursprungliga grangolvet har slipats fram och teakbetsats i en ljusbrun nyans.
– Skafferiet är det enda, förutom fönstren, som inte är helt omgjort. Jag har bara målat det, säger Daniel Terblanche.
På ett par hyllor i skafferiet har familjen fyllt stora glasburkar med bland annat ris, pasta, linser och egenplockad torkad svamp. Här syns inga färgglada paket eller påsar, de är undanstoppade i några av kökslådorna. Estetiken är viktig för Daniel Terblanche, som jobbar som landskapsarkitekt.
– Inredningsintresset har jag från mitt jobb, men ända sedan jag var liten har jag haft ett estetiskt intresse, säger Daniel Terblanch, som är född och uppvuxen i Sydafrika och har tyska som modersmål.
Påsken 2016 flyttade Daniel Terblanche och hans sambo Marie in i den drygt 100 kvm stora trerummaren på Tegnérgatan med sina två små barn. Flytten gick från en 1800-talslägenhet på Skolgatan.
Det första de bestämde sig för var att köket skulle göras om. De skissade upp en ny planlösning tillsammans, vilket innebar att en vägg slogs ut, en städskrubb togs bort och att garderoben i äldste sonen Leonards rum intill blev betydligt grundare. Den gamla garderobsdörren med spegelram slipades och handmålades och fick bli dörr till det inbyggda kylskåpet.
– Det tidigare köket hade ingen charm och vi var aldrig här. Dessutom var det så trångt att vi fick lyfta barnen över spisen för att komma förbi köksbordet, säger Daniel Terblanche och ler åt minnet.
Även fast köket har en hel del inslag från Ikea – till exempel kökslådor i massiv ask, kylskåp och spis – är känslan att det är byggt på plats och helt anpassat efter rummet.
Tack vare att skåp och lister är bevarade i andra rum i lägenheten har Daniel Terblanche kunnat efterlikna formspråket därifrån.
Till exempel har en av de djupa fönsterbrädernas profil blivit förlaga till de så kallade bröstlisterna, som avgränsar köksväggens panel av grågrön pärlspånt.
Daniel Terblanches mål är att det ska kännas som att kliva in i ett kök från 1925, då själva huset som ritats av förre stadsarkitekten Gunnar Leche byggdes.
Självklart har han varit tvungen att kompromissa. Köket ska inte bara vara tidstypiskt, utan också funktionellt och modernt. Inspiration han fått från något oväntat håll.
– Jag tittar nästan aldrig på tv, men har nu sett en del på tv-serierna Downton Abbey och Badhotellet. Där visas ofta hur tjänstefolket jobbar i köket och till exempel kommer idén att ha öppna hyllor ovanför köksbänken därifrån, säger Daniel Terblanche.
Barnskrik hörs från innergården och något minut senare sitter Elliot och gapar glupskt när pappa metodiskt matar honom ur barnmatsburken. Daniel Terblanche berättar att övriga familjen till stora delar bodde på svärföräldrarnas släktgård i Västmanland under köksrenoveringen.
– Jag saknade barnen så fruktansvärt mycket, så ibland jobbade jag 18 timmar i sträck för att bli klar tidigare.
Han är själv jättenöjd med sitt nya kök och har lagt ner stor möda på detaljer, färgval, golv och tak. Inte minst det 2,8 meter höga taket var väldigt mycket jobb.
– Eftersom vi slog ut en vägg blev det olika höjder på taket och jag var tvungen att sätta upp gipsplattor. Det gjorde i sin tur att den fina rundningen mellan tak och vägg försvann. Jag ägnade 1,5 vecka bara åt att spackla och slipa fram rätt rundning, säger Daniel Terblanche och skrattar.