Första luciatåget arrangerades 1976 för när klass 3B på Bäcklösaskolan gick för sin lågstadiefröken Gunilla Wigren. Sedan dess har klassen spridits ut över olika delar av Sverige och städer som bland annat Stockholm, Varberg och Göteborg, men varje år samlas de för att lussa för Gunilla.
− Vi tyckte väldigt mycket om Gunilla och hur hon var som lärare. Sedan när vi fick en ny lärare i fyran bestämde vi oss att gå ett nytt luciatåg för henne och sedan dess har vi hållit i, säger Ulrika Westerstrand, som är med i luciatåget.
Årets luciatåg gick av stapeln under fredagen i Gunillas lägenhet i Eriksberg och blev det 40:e i ordningen.
− Luciatågen har blivit ett sätt att hålla kontakten och vi har sett alla faserna i hennes liv. Det är kul att överraska henne, vi bestämde aldrig att vi skulle fortsätta när vi blev vuxna men det har blivit roligare ju mer åren har gått, säger Ulrika Westerstrand.
De brukar vara runt tio personer som går i luciatåget och de brukar gå dagen innan julafton när de flesta är tillbaka i Uppsala för julen.
– Det fantastiskt roligt att de kommer och jag känner mig hedrad att de fortfarande bryr sig om mig. Vid det här laget vet jag att de kommer men det är lika kul varje gång, säger Gunilla Wigren.
Under luciatåget sjungs bland annat sånger som Gunilla lärde klassen när de gick i trean, till exempel Alla fåglar kommit ren, Blåsten tog min hatt och My Bonnie is over the ocean.
– Efter luciatåget brukar vi hjälpas åt att göra varm choklad och vispa grädde. Sedan sätter vi oss ned och pratar i flera timmar om året som varit och håller oss uppdaterade om varandra, säger Gunilla Wigren.
Det sjungs även vanliga luciasånger.
− När vi skulle repa första eller andra året ville vi hellre se Ingemar Stenmark åka sitt andra åk i slalom och avbröt repetitionen. Men vi fick ihop det och Gunilla tycker att det är jättekul att vi kommer till henne, säger Ulrika Westerstrand.
Årets luciatåg gick enligt rutinen och som vanligt.
− Gunilla var en väldigt personlig och speciell fröken. Hon tyckte verkligen om sitt jobb och det kände man av. Hon bjöd på sig själv och hade många olika talanger. Bland annat lärde hon oss sånger som vi fortfarande sjunger för henne i luciatåget, säger Ulrika Westerstrand.