Nobelpriset till Annie Ernaux

Hon har hyllats som pionjär för sin förmåga att smälta samman historia, sociologi och självbiografi. Det är en metod där autofiktionens jag får ge vika för kollektivets universella berättelse, som hon briljerar med i "Åren" – en vindlande kollektiv berättelse om tiden mellan 1941 till 2006. Boken gav henne en ny nivå av erkännande.

Men redan i sina genombrottsromaner på 80-talet, "Min far" och "Kvinnan", blottade hon hur individen påverkas av sin sociala och historiska kontext. I de två böckerna beskrev hon sina föräldrars strävan bort från arbetarklassen, vilket beredde väg för den klassresa hon själv gjorde, som fortfarande påverkar henne djupt.

– Den sociala skammen har gjort avtryck i min personlighet. Jag kan uppleva den än i dag. Det manifesterar sig i officiella situationer, då jag har en känsla av att inte vara på rätt plats. Jag kan ju bete mig — eller det kan jag inte alltid. Jag är alltid rädd för att göra fel, har hon sagt i en intervju med TT.

Klass och genus

En av hennes senaste romaner är en bok som hon har funderat på att skriva under 40 år. "En flickas bekännelser" handlar om hur hon som 17-åring konfronterades med en äldre och dominant man. Efter ett hastigt och brutalt sexuellt möte var det Annie Ernaux som fick skulden. Även där ser hon en koppling till klass – flickorna från fattigare miljöer ansågs mer lättfotade. Länge teg hon om vad som hänt.

– Jag betalade för den tystnaden, både fysiskt och psykiskt. Jag blev bulimisk, och hade långa perioder då jag inte fungerade. Dessutom slutade jag att få mens, och det var en ny skam, eftersom man inte pratade om sin mens då, dessutom. Kul period för kvinnorna! sade Annie Ernaux i TT:s intervju.

Det var delvis för att skriva den boken som hon alls blev författare, berättade Annie Ernaux. Boken visar också hur hon präglats av klass och genusordningen, men även av den katolska religionen.

– Allt sådant påverkar oss och gör att man kan inte betrakta människan som en isolerad varelse. Det jag ofta förebrår psykoanalysen är att man betraktar familjerelationer utan att ta hänsyn till sociologi.

Skriver ny roman

Sedan ett par år tillbaka arbetar Annie Ernaux med en roman som påminner om "Åren". Att den boken blev så älskad – trots att det är tiden som är huvudperson – förvånade henne.

– Det var som att läsarna återupptäckte att de hade ett liv bakom sig. Ett kollektivt liv, som för dem kanske inte hade haft någon betydelse, men så upptäckte de att det hade det, sade hon till TT, och lade till:

– Det är en olycka med individer som är helt utlämnade åt nuet. Vi har behov av ett förflutet och av en framtid.

Något som karaktäriserar åldrandet är enligt Annie Ernaux också att framtiden blir mer osäker och problematisk. Samtidigt som hon åldras försöker hon blicka framåt, och i det är skrivandet en hjälp.

– Att skriva böcker är att ge sig själv en framtid.