”Jag önskar att fler visste vad jag vet i dag”

Mannen som Maria förälskat sig i berättade inte att han var hiv-positiv. Det kom som en chock när hon fick veta att han häktats för att ha utsatt kvinnor för fara.

Foto:

Leva2014-12-15 07:29

Det var maj och vår i luften. Efter arbetsdagarna i hemtjänsten planerade Maria sommarens äventyr med sina vänner. De skulle besöka två festivaler och njuta av livet. Men sommaren 2013 kom inte att bli som hon hade tänkt.

Maria, som egentligen heter något annat, vill vara anonym eftersom hon är rädd att folk ska ta avstånd från henne om de får veta vad hon varit med om.

På en chattsajt fick hon kontakt med en man från Malmö. Vi kan kalla honom Simon. Han verkade rolig och intressant så de skrev allt oftare till varandra. Snart bestämde de att Simon skulle hälsa på Maria som bor i en ort utanför Uppsala.
– Han hade en gammal barndomsvän här, men bodde mest hos mig. Allt gick ganska fort och vi inledde någon slags romans. I början var jag noga med att vi skulle skydda oss, men efter ett tag hade vi oskyddat sex också, berättar hon.

Trots att de var ihop i några veckor och tillbringade mycket tid tillsammans berättade Simon aldrig om sin hiv-infektion.
– När man tänker på det i efterhand blir allt så tydligt. Vid ett tillfälle pratade jag om att man inte ville bli smittad av någon könssjukdom. Då började han prata om en ”kompis” som levde med hiv.

Enligt Maria sade Simon vid ett tillfälle att de inte borde ha oskyddat sex eftersom det kan vara farligt. Han förklarade det med att han var abortmotståndare och inte ville göra någon gravid.
Efter ett par veckor skulle Simon åka till Malmö. De blev osams när Simon ville att Maria skulle betala hans resa, vilket ledde till att de tog en paus.

Några dagar senare ringde Marias telefon. Det var Simons barndomsvän som berättade att Simon var hiv-positiv och satt häktad.
– Jag var på jobbet när jag fick samtalet. Jag fick panik och kände dödsångest. Då var jag helt säker på att jag hade blivit smittad, men tänkte att jag var tvungen att stanna kvar till arbetsdagens slut.

En kompis mötte Maria efter jobbet. Då släppte allt. Hon bara grät och grät.
– Min stora dröm i livet är att skaffa många barn och jag tänkte att nu skulle jag inte kunna göra det. Att det gick att leva med hiv om man tar medicin visste jag, men vad skulle livet vara värt om jag inte kunde skaffa barn?

Hon gjorde en polisanmälan och tog kontakt med sjukvården för ett hiv-test. För att testet ska vara pålitligt måste man vänta en tid efter senaste gången man hade oskyddat sex. Ju längre man väntar ju säkrare är testet. Första testet kunde hon ta först en vecka senare.
– Jag funderade på hur jag skulle berätta för familj och vänner att jag hade hiv, vilket jag var helt säker på att jag hade. Kanske skulle jag ordna en middag för att slippa berätta det om och om igen.

Till slut berättade hon för sin mamma som genast bestämde sig för att åka med när Maria skulle testa sig. De åkte till Noaks ark i Stockholm, en organisation som utför snabbtester som visar ett resultat efter 15 minuter.

Första testet var negativt.
– Visst var det skönt att få provsvaret. Men man kan inte säga något säkert förrän efter tre månader. Så oron fanns kvar.

Samtidigt som Maria gick igenom en kris satt Simon häktad i Malmö. Han ansågs utgöra en fara för allmänheten eftersom han hade haft flera sexuella relationer utan att berätta om sin hiv-status.

Nu gick allt väldigt fort. Bara några veckor efter att de skiljts åt var det dags för rättegång.
– Jag flög ner till Malmö för att vittna. Det var så himla jobbigt. Jag orkade inte se honom eftersom han gjort mig så illa. Inte nog med att han inte berättat om sin hiv-status, han hade haft minst en annan relation samtidigt utan att säga något. Som tur var blev han tvungen att lämna salen under mitt vittnesmål.

Tingsrätten dömde Simon till ett års fängelse eftersom han vare sig informerat om sin infektion eller använt kondom och därmed ansågs ha utsatt sina partners för fara.

Domen kom som en stor lättnad för Maria. Hon och tre andra kvinnor som var i samma situation hade vunnit och skulle få skadestånd. Simon dömdes till ett års fängelse.
Maria har nära till gråten då hon berättar om domen.
– Det är svårt att beskriva, men det var så skönt. Jag hade gått igenom allt det här och skulle få lite pengar så att jag kunde åka på en semester och gå till en psykolog.

Men i slutet av oktober samma år beslutade hovätten att ogilla åtalet, trots att bevisläget var oförändrat. Tvärtom slog hovrätten fast att Simon hade haft samlag med samtliga målsägande utan kondom och utan att informera om att han var hiv-positiv.

Bakgrunden till den friande domen var att det samma månad kom ut en rapport från Smittskyddsinstitutet, ”Smittsamhet vid behandlad hivinfektion”. Där refereras till internationell forskning som visar att risken för smittöverföring vid medicinering är mindre än en på 150 000 sexuella kontakter.

Simon var välmedicinerad, hade låga värden av hiv-viruset och ingen av de målsägande hade smittats. Därmed ansåg rätten att Simon inte utsatt sina partners för konkret fara.
– Det kändes väldigt märkligt. Det var som om rättsväsendet sa: Okej, det var inget brott, så då har du inte mått dåligt.

Maria fortsatte att jobba, men så fort hon slutade gick hon hem och lade sig på sängen, inte ens dansen som länge varit hennes passion kändes rolig längre.
– Jag har inte fått någon hjälp att bearbeta det här. Och nu ska han få ersättning för sin tid i häktet. Det känns så fel. Jag förstår att man vill jobba mot fördomar mot hiv-smittade, men jag tycker också att man måste se till det enskilda fallet.

Även Marias målsägarbiträde tycker att fallet har behandlats felaktigt.
– Dessa tjejer har gått igenom ett helvete. Mannen hade ju informationsplikt när han hade oskyddat sex med dem, det har hovrätten helt förbisett. Dess­utom gäller den nya forskningen endast personer som lever i parförhållanden. Den här mannen hade flera relationer samtidigt, säger Jenny Fugleberg som är Marias målsägarbiträde.

Hon syftar på rapporten som grundar sig på en undersökning där de som deltog uppmanades att använda kondom. Där står också att den låga smittrisken gäller såvida “inga andra sexuellt överförda infektioner föreligger”.

Men rapporten betonar samtidigt att det är extremt liten risk att en välmedicinerad hiv-positiv person smittar någon annan – oavsett omständigheter.

Maria har dubbla känslor inför rapporten. Själv fick hon inte tydlig information när hon behövde den som mest, vare sig från polis eller läkare. Det var först i rätten som hon presenterades för den nya forskningen.
– På ett sätt var det jobbigt. Den här personen hade varit så elak mot mig och nu kom en massa saker till hans fördel. Samtidigt önskar jag att fler personer visste vad jag vet i dag. Hade jag vetat hur liten risk det var att smittas när allt det här hände hade jag kanske inte behövt må så fruktansvärt dåligt som jag faktiskt gjorde.

I september beslutade Högsta Domstolen att inte ta upp fallet, vilket betyder att den friande domen står fast.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om