Texten publicerades första gången 11 oktober 2023
Den israeliska staden Sderot, en kilometer från gränsen till Gaza, är något mindre än Enköping. Den påminde också om en mindre svensk stad när vi, en grupp journalister, var på besök för fyra år sedan. Några saker stod i skarp kontrast mot den välmående fasaden: En klätterborg vid en lekplats intill en förskola fungerade också som skyddsrum. Och vid torget fanns tonvis med järnskrot i burar, rester från de hundratals raketer som Hamas skickat mot staden med syfte att döda invånarna.
Arrangören Svenska Kyrkans resor har från Israelhåll anklagats för att vara ”Palestinavänliga”. Antalet punkter med palestinskt perspektiv överväger också, beroende på kyrkans naturliga kontakter med den svagare parten, med biståndet i gränszonerna på Västbanken och i flyktinglägren. Men det betyder inte att resan i sig tar ställning i den övergripande konflikten mellan Israel och Palestina.
Att vara israel är att under 75 år ha levt med hot. Det yttre hotet, från tre väderstreck, och det inre hot som när som helst kan vända vardagen upp och ned. Raketerna kan nå hela vägen till Tel Aviv, fem mil norr om Gaza. Självmordsbombarna under intifadan nådde precis överallt liksom senare mer sporadiska attentat, exempelvis den så kallade kniv-intifadan.
Israels rätt att försvara sig ifrågasätts sällan av det globala samfundet. Av goda skäl kritiseras Israels egen aggressivitet, de rättsvidriga bosättningarna på ockuperad mark. Men sedan anser många också att försvarsanordningarna är överdrivna. Muren, exempelvis, den som hindrar palestinier från att ta sig från Jerusalems omgivningar till jobbet varje dag, som gör deras liv till ett administrativt helvete och som även kan betyda svårigheter att till exempel få akut vård.
Men ingen som inte själv är hotad kan bedöma vad som är ett adekvat svar. Om muren förhindrat självmordsattentat var det per definition rätt att bygga den, ur ett israeliskt perspektiv. Likaså måste en stat söka upp och förstöra baserna som skickar ut död och förintelse, annars har man inget självbestämmande.
Tunnlarna, rakettillverkningen och infrastrukturen som gör att Hamas kan utbilda terrorister måste alltså bort. Israel ska samtidigt göra vad man kan för att skydda civilbefolkningen i Gaza, något som Hamasstyret struntar fullständigt i.
Det går inte att föreställa sig att hela Enköping evakuerats till Uppsala, eller att landsbygden mellan städerna tömts på folk som skjutits och jagats av mordpatruller. Ändå är det i princip vad många gör när de tvärsäkert uttalar sig om Israel-Palestina-konflikten. Så snart skriken från de dansande ungdomarna och de gisslantagna kvinnorna och barnen har lagt sig, blir det nog som vanligt igen.