Vart är Socialdemokraterna på väg? I går presenterades partiets eftervalsanalys och inför helgens partikongress mobiliserar de olika partifalangerna.
Kretsen kring Daniel Suhonen har startat ”Reformisterna”, och i fjol kom Göran Greider och Åsa Linderborg ut med ”Det populistiska manifestet”. I boken argumenterar duon för vänsterpopulism, i syfte att stoppa flödet av arbetarväljare som går till Sverigedemokraterna.
Daniel Färm, socialdemokrat och chef för tankesmedjan Tiden, hör i stället till dem som varnar för vänsterradikal populism. Han argumenterar för ett tydligare frihetsperspektiv (DN Debatt, 19/3).
Socialdemokratin är som bekant en bred kyrka.
Färm har en god poäng i att Socialdemokraterna har väldigt lite att vinna på att bli ytterligare ett Vänsterpartiet. Socialdemokratins styrka är pragmatiken och att lyckas samla flera samhällsgrupper.
Stig-Björn Ljunggren uttryckte det något okänsligt men träffande, när han i samband med regeringsbildningen sa att en socialdemokrat är beredd att ”sälja sin morsa” för makten – men att morsan sedan köps tillbaka när man fått ordning på saker och ting. Färm väljer uttrycket ”progressiv pragmatism” i sin debattartikel, och skriver bland annat att skatter ska höjas men ”med förnuft”.
Han förespråkar även en diskussion om vad skatterna går till, vilket är klokt. ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”, som en socialdemokratisk minister uttryckte det en gång i tiden.
Vill Socialdemokraterna vårda relationen till sina liberala samarbetspartners, och öka förutsättningarna för ett mittenblock i svensk politik, är vänsterpopulism knappast en framkomlig väg. Samtidigt behöver partiet hitta en identitet efter Januariavtalet. Om Centerpartiet och Liberalerna som förväntat får igenom sina krav senare under mandatperioden, är det liberala reformer som socialdemokraterna kommer att behöva stå till svars för. Kommer man att klara det?
En av socialdemokratins styrkor – att vara statsbärande – riskerar att ses som en svaghet, som desperation. Ett parti som säljer sin gamla morsa men som saknar någon plan för ett återköp.
Inför höstens val valde partiet parollen ”den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas”. Socialdemokratiska företrädare sa ofta att valet skulle vara ”en folkomröstning om välfärden”. Enligt partiets eftervalsanalys var det klokt att utmåla Moderaterna och Sverigedemokraterna som huvudmotståndare. Av taktiska skäl sökte man dock inte konflikt med Sverigedemokraterna om migrationsfrågan. I valanalysen konstateras det att frågor om brottslighet, migration och integration inte är ”Socialdemokraternas hemmaplan”. Det är en alltför defensiv hållning.
Förhoppningsvis kan den pågående idédebatten få fart på självförtroendet.