Han har lärt sig hantverket av pappa Erik.
– Farsan var bonde, han kunde lägga vasstak, ja, det kunde många bönder förr. Det var ett billigt material, det fanns vass på allmän mark som man kunde ta vara på. Vassen ska vara rak och fin utan blad på stråna, gärna i manshöjd, säger Lasse Lassegård när vi träffas på Tuskötäppan vid den sjöbod, vars tak han precis täckt med vass.
Med det nya vasstaket är sjöboden är riktig pärla.
För bönderna förr var vass också det material som fanns närmast till hands, förklarar han och berättar att vass var vanligast i slutet av 1800-talet tills plåttaken slog igenom.
– Som liten följde jag med farsan när han lade vasstak, jag följde hela processen och började senare hjälpa till, säger Lasse Lassegård som startade eget Lasses Tak & Stängsel för trettio år sedan. Firman står på två stadiga ben, att bygga gärdesgårdar och lägga tak.
Han lägger mest vasstak på gamla sjöbodar och båthus, och på lador och nya byggnader som byggs i gammal stil. Uppdragen kommer bland annat genom Upplandsmuseet och statens fastighetsverk.
En av de större vasstakläggningarna gjorde han förra sommaren åt Älvkarleby hembygdsförening. Tröskladan, en av hembygdsgården Gammelgårdens byggnader, daterad 1747 och ditflyttad från Östanån, var i behov av ett nytt vasstak. Vatten droppade in. Taket hade blivit tunnare och tunnare.
– Det fuktiga klimatet är en tuff motståndare för vassen. Vasstak har inte så lång livslängd som många kanske tror. Ett vasstak håller bara i cirka tjugofem år, förklarar han.
Det var Leif Brun, tillsynsman för Gammelgårdens byggnader, som slog larm om det dåliga vasstaket i tröskladan.
– Det var bråttom. För att hembygdsföreningen skulle få pengarna utbetalda av länsstyrelsen måste jobbet göras inom en viss tid. Jag åkte över till Estland och fick hem all vass som behövdes. Vasstaket på Gammelgården är ett av de största jag har lagt, berättar Lasse Lassegård.
Vasstäckning är en nästan ljudlös syssla. Bara ett krispigt ljud hörs när vassen bryts.
– Vi lägger tre, fyra tak om året. Den bästa tiden är på sommaren när det är varmt, torrt och vindstilla. Tre man behövs. En som står på marken och sträcker upp. En på taket langar till den som lägger. Nuförtiden håller jag mig på marken så mycket som möjligt och låter de unga grabbarna jobba på taket, säger Lasse Lassegård, och sneglar på sonen Joakim som jobbar i firman och sitter bredvid.
Vassen skördas på vintern när isen ligger kvar. Lasse Lassegård köper vass från Estland, där den är särskilt bra.
– Självklart vill man bevara den gamla byggnadens ursprungliga utseende så långt det går. Det är ovärderligt att en byggnad som har haft vasstak från början får nytt vasstak, och inte ett plåttak, säger han.
Lasse Lassegård har sina egna verktyg, en stötbräda i trä, en domkraft till en gammal folkvagn och en kraftig specialnål i form av en pinne.
– Stötbrädan använder jag bland annat för att stöta upp vassen så att ändarna blir jämna och raka. Specialnålen binder jag samman vasskärvarna med, och med hjälp av domkraften pressar jag ihop kärvarna. Farsan kom på att nålen och domkraften kunde användas för det här jobbet.