Tänk er pampiga herrgårdar med fantastiska parker. Tänk er sedan historiskt bevarade miljöer runt omkring, ibland hela samhällen. Tänk er också att de här världsunika miljöerna, ett knappt 30-tal inom drygt tio mil, var en stor del av kärnan i sitt lands välstånd, ett land som är ett av världens rikaste.
Tänk er att allt detta låg nära havet, nära landets största flygplats och nära flera av landets största städer, bland annat huvudstaden.
Nu kan ni sluta tänka. För det här finns på riktigt: järnbruken i Uppland, ofta kallade vallonbruken för den avgörande kontakten med smeder från Vallonien, Belgien.
Vad är det då som gör att bruken i Uppland med sina herrgårdar, parker och sin historia, inte nämns i samma andetag som säg Österlen när semestern planeras? Vad är det som gör att fasader på bevaransvärda byggnader krackelerar, att vissa miljöer riskerar att helt förfalla, eller att det inte finns någon gemensam marknadsföring? Och vem har ansvaret för att de konkreta minnena av en avgörande epok för landet Sverige förvaltas och att kunskaperna om deras betydelse sprids?
I dag inleder vi en artikelserie om brukens framtid, om glöd, kraft, internationell utblick, entreprenörer och pengar, det som en gång gjorde att Upplands potential kunde utvinnas. Och det gäller än idag. Då var det malmen under jord som var råvaran, nu är det minnena ovanför som måste förädlas. Frågan är om och var resurserna finns.
Vad har du för idéer om bruken? Varför åker du dit, eller varför inte? Vad skulle göra dem mer relevanta? Vilket är ditt smultronställe? Mejla dina tankar, idéer eller bruksberättelser till niklas.skeri@unt.se