Vilken bil ska jag köpa? Är elbilarna tillräckligt bra? Vågar man sig på en ny dieselbil?
Om jag hade en krona för varje gång jag fått någon av dessa frågor på sistone hade jag inte varit miljonär. Men jag hade nog kunnat köpa en varmkorv med extra god dressing och bostongurka.
Om jag däremot hade fått betalt för mina svar skulle det inte räcka ens till en klick senap. Sällan har det varit så knivigt att navigera på bilmarknaden som vintern 2018. Aldrig har det varit mer avgörande hur de egna behoven och motiven för ett bilköp ser ut. Kristallkulan liknar mer en guldfiskskål med kraftig algväxt.
Men om jag ändå ska försöka mig på en spaning in i framtiden så tror jag att man vågar köpa en fossilbränsledriven bil även 2018. Emellertid finns en poäng att slå till före halvårsskiftet, eftersom systemet med bonus/malusskatt träder i kraft 1 juli.
Att bensin- och dieselbilar skulle bli värdelösa på några års sikt är inte troligt, men troligtvis blir de mindre eftertraktade än de varit på senare år. Tänkbart är även att dieselbilar som saknar den mest avancerade typen av avgasrening (med tillsatsen AdBlue i bränslet för att minska utsläppen av kväveoxider) kommer att sjunka mer i värde.
Det sistnämnda är inte minst avhängigt förslagen om förbud mot dieselbilar i stora städer. En bil som är portad här och var får så klart en snävare kundkrets. Men för glesbygdsbruk är en snålgående dieselbil fortfarande ett bra alternativ.
De flesta elbilar är tyvärr dyra även med den statliga subvention på 60 000 kronor som kommer med bonussystemet senare i år. Dessutom är andrahandsvärdet svårt att prognostisera. De närmaste åren kommer mängder av nya elbilar ut på marknaden, från bilmärken som jobbar frenetiskt för att komma i kapp och helst förbi Tesla.
I vilken mån dessa kommer att göra dagens elbilar omoderna – med halvdålig räckvidd och långsam laddning – är svårt att förutse. En överhängande risk finns i alla fall, i synnerhet om batteritekniken skulle ta ett stort kliv (så att batterierna blir väsentligt mindre, billigare och mer kraftfulla).
Ändå är mitt svar numera att man visst vågar köpa en elbil. Modeller som Volkswagen e-Golf, moderniserade BMW i3 och nya Nissan Leaf kan mer än väl fylla transportbehoven för de flesta av oss.
Att få en elbil som tjänstebil från sin arbetsgivare är rena sparbössan: lågt förmånsvärde och extremt låga bränslekostnader. För privatköpare krävs möjligen en mer helhjärtad miljöomsorg för att elbilen ska vara motiverad. Men de bilköpare som tar steget blir sällan missnöjda – det är verkligen befriande att susa runt i stadstrafik utan att bidra med vare sig kväveoxid, partiklar eller buller.
När vi inte bara har olika bilmärken och -modeller att välja mellan, utan även olika drivtekniker gynnar det förstås både samhället och bilköparna. Men det finns även ett annat alternativ som är värt att överväga, nämligen att behålla sin nuvarande bil.
Om den har skapligt modern säkerhetsnivå och rullar problemfritt ger det antagligen lägre miljöpåverkan att köra vidare några år till än att låta tillverka en ny bil åt sig. Dessutom är det nästan alltid snällast mot den egna plånboken.
Men det svaret får nog bilbranschen att vilja byta ut senapen i min tub mot härsken kaviar.