På promenaden på väg hem efter jobbet ringer en av webbredaktörerna och berättar att Hans Rosling är död. Det känns konstigt.
Förmodligen har i modern tid ingen annan Uppsalabo, och definitivt ingen forskare, varit en sådan megakändis som Hans Rosling var. Att tidskriften Time Magazine för några år sedan tog med honom på sin lista över världens 100 mest inflytelserika personer säger en hel del om genomslaget för stiftelsen Gapminder och hans originella, nydanande, pedagogiska och underhållande sätt att presentera statistik. Det är inte ofta en föreläsare vinner åhörarnas förtroende genom att börja med att tala om att de har fel.
Att lyssna på Hans Rosling var både underhållande och lärorikt. Men även om hans föreläsningar ibland var underhållning av högsta klass inför en tusenhövdad publik fick showen inte stå i vägen för själva budskapet, utan vara ett medel för att, som han själv uttryckte det, "ersätta föråldrade bilder av världen med en faktabaserad världsbild som alla kan förstå".
Han lyckades onekligen rätt bra, men det lär ändå dröja åtskilliga år efter hans död innan uppdraget är avslutat.
Hans Rosling gillade nog även uppmärksamheten i sig. Med viss stolthet berättade han i en intervju inför omröstningen om Läsarnas upplänning – som han senare vann med bred marginal – att ett Youtube-klipp med honom under en månad hade varit ännu mer klickat än Lady Gaga.
Det har hänt att forskare jag intervjuat sagt nedlåtande saker om kolleger som sökt uppmärksamhet i media, men aldrig har jag hört någon forskare säga ett ont ord om Hans Roslings okonventionella sätt att få ut sina budskap (ibland med svärdslukning som en extrapoäng!).
Hans Rosling var ofta mer än kritisk till medias rapportering om tillståndet i världen, men i det stora hela tror jag att han gillade UNT. Från kapitalstarka organisationer kunde han för en enda föreläsning dra in sexsiffriga belopp till stiftelsen Gapminder, men när han på en utbildningsdag föreläste för UNT:s journalister gjorde han det gratis.
Första gången Hans Rosling uppmärksammades på någon dagstidnings förstasida var när jag i mitten av 1980-talet skrev om hans upptäckt att den afrikanska förlamingssjukdomen konzo orsakades av att de drabbade fått i sig höga halter av blåsyra när de under tider av akut matbrist ätit otillräckligt avgiftade kassavarötter. Spridningen av den kunskapen har förmodligen räddat åtskilliga människor från livslånga förlamningar.
På twitter hade Hans Rosling över 340 000 följare. Sista tweeten på tisdagen var skrevs dock inte av honom utan av hans son Ola: "Hans sadly died today. But his dream of a fact-based worldview, we will never let die!"
Det låter betryggande.