Är det bara jag som upplever att rödljuskörningarna har blivit fler? Påfallande ofta när det slagit om till grönt kommer en korsande bil i full fart framför nosen. Ännu tydligare blir det när man själv stannar vid rödljus på en tvåfilig väg och det svischar förbi en eller ett par bilar.
När jag började skriva krönikor i Uppgång för några år sedan lovade jag att hålla mig ifrån trafikfrågor. Det har varit enkelt eftersom jag generellt tycker att trafikpolitik är ganska trist. Men nu går det inte längre.
Min känsla är att en nonchalans har brett ut sig: ”jag ska fram och ni övriga får maka på er”. En annan känsla är att kunskapen om grundläggande trafikregler saknas hos allt fler. En tredje känsla är att somliga använder sina fordon som handgripliga redskap i en politisk kamp.
Jag är av den uppfattningen att man kan framföra en bil eller cykel både snabbt och effektivt så länge man visar respekt för andra människor.
Men många bilförare beter sig omdömeslöst med omkörningar i skymda kurvor eller före krön, alldeles för kort avstånd till framförvarande fordon och total brist på hastighetsanpassning. Dessutom rödljuskörningar, som sagt.
LÄS MER: Dags för en ny trafikantkultur
Samma sak med cyklister. Alltför ofta ser jag tvåhjulsförare som med hög hastighet passerar fotgängare eller långsammare cyklister med obefintliga marginaler. Det blir extra tydligt på de gångfartsgator vi har i Uppsala, exempelvis delar av Dragarbrunnsgatan.
De flesta bilister verkar ha koll på att den maximalt tillåtna hastigheten där är just promenadtakt, medan många cyklister obekymrat dundrar fram i vad de själva tycker är lämplig fart. Ofta kryssande mellan småbarnsfamiljer, åldringar och övriga flanörer.
Allt fler cyklar dessutom på gågatan, där fordonstrafik är förbjuden.
Somliga cyklister verkar anse att det är omgivningens uppgift att rädda dem från olyckor. Hur ska man annars tolka att de cyklar utan lyse i mörker och mot rött ljus? Eller kör rakt ut vid stopp- eller väjningsplikt?
Det sistnämnda hänger kanske samman med en allmän nedgång i trafikkunskap. Många har förmodligen inte koll på vad trafikskyltarna betyder, eller att de faktiskt gäller även cyklister.
Det finns även gryende intolerans. När två filer går ihop till en (som på Kungsängsleden och Stålgatan) är det många bilister i högerfilen som inte släpper in dem som kommer i vänsterfilen. Blixtlåsprincipen är annars ett utmärkt smörjmedel i trafiken.
LÄS MER: Elbilsrabatten som skapar villervalla
Och så det allt mer uppbragta klimatet mellan bilister och cyklister. Jag har aldrig begripit det. Båda fordonsslagen är suveräna och båda behövs. Tycker man annorlunda får man föra debatten i politiska forum, skriva av sig i en blogg eller ordna en demonstration. Men att medvetet bryta mot trafikregler eller utsätta andra för risker med målet att förändra världen är inte rätt metod. Vare sig man sitter bakom en ratt eller ett styre.