De får följa med mig överallt – i duschen, trädgårdslandet, sängen, hängmattan, bilen och köket, på promenaden, cykelturen, toaletten och badstranden. Jag syftar på sommarpratarna i P1 och stämmer in i hyllningskören: det här är nog Sveriges radios mest geniala programidé, annars hade den inte överlevt i 60 år. Tänk om Tage Danielsson hade vetat det när han kläckte idén.
Förra året blev Sommar i P1 Sveriges största podd. Poddar är förresten också något jag är barnsligt förtjust i. Nu behöver jag ju inte längre missa något, det är bara att ladda ner. Min trådlösa brandgula högtalare som jag fick i fjol är också guld värd, särskilt i duschen och på badstranden, för den är vattentät.
Sommarens pratare är 58 stycken och än är det inte slut på godsakerna. Åtta program återstår att avnjuta, fast alla är förstås inte njutbara för alla. Personligen orkar jag till exempel sällan lyssna klart på idrottare som pratar om träning och matcher, det är för långtråkigt. Men mitt intryck är att varenda sommarpratare lägger ner sin själ i att knåpa ihop sitt program. En del erkänner att det har orsakat mycket vånda. För dem som sänder mot slutet kan det nog förstöra hela sommaren. De kan trösta sig med att de flesta bara får chansen en gång i livet. Fast Jonas Gardell fick visst äran för femte gången i år och gjorde det med bravur. Men årets mest underhållande hittills var Eija Hetekivi Olsson – som jag skrattade.
Jag har lekt med tanken på vad jag själv skulle prata om ifall jag skulle få frågan och kommit fram till att det är tur att det aldrig kommer att hända. Men det är roligt att fundera över vilken musik jag skulle spela. Hur i hela friden skulle jag kunna välja bland alla låtar jag fastnat för under livet? Kanske kunde jag begränsa mig till artister och grupper jag hört live. Eller tänka ut låtar som speglar innehållet i pratet. Skulle jag välja ett par favoriter från varje årtionde jag levt, eller bara ta låtar huller om buller som gör mig glad? Dessa funderingar fick mig att påbörja en spretig låtlista på Spotify. Hittills är jag uppe i 175 nya och gamla favoriter. Det motsvarar väl minst sex program bara det.
När ett nytt Sommar i P1 startar och signaturmelodin ljuder sjunger jag förväntansfullt den första strofen i texten: "Sommar, sommar, sommar, det är dans i Folkets park". Det är bara den snutten som har fastnat i min hjärna. När jag nu läser hela texten av Eric Sandström kan jag helhjärtat instämma i sista strofen: ”Sommar, sommar, sommar, som en dröm du bleknar bort, du är alltför, alltför kort.”