Fastän jag av och till har skrivit om forskning kring klockgener och dygnsrytm måste jag erkänna att Jeffrey C Hall, Michael Rosbach och Michael W Young var okända namn för mig ända fram till Nobelprisbeskedet på måndagsförmiddagen.
Att döma av de få och inte överdrivet initierade frågorna från mina kollegor på presskonferensen vid Karolinska institutet minuterna efter tillkännagivandet var jag inte ensam om detta för en medicinreporter ganska pinsamma kunskapsglapp.
När jag nu vet något litet mer om vad årets medicinpristagare har gjort inser jag att priset (A) som vanligt när det gäller Nobelpris är välförtjänt och (B) dessutom bör ha förutsättningar att bli riktigt populärt bland allmänheten i stort.
Det kan förstås vara en smula knepigt att sätta sig in i detaljerna kring pristagarnas upptäckter, men de flesta känner förmodligen intuitivt att detta är viktig kunskap, inte minst utifrån egna erfarenheter av hur de mått när den inre klockan kommit i otakt, som efter en långflygning eller vaknatt med magsjuka småbarn.
På nobelprize.org ställdes frågan Visste du att alla levande organismer har en inre biologisk klocka? Strax efter lunch på måndagen hade 87 procent svarat ja. Så höga ja-procent brukar inte frågor kring andra nobelprisupptäckter på denna sajt vara.
Jag har inte hittat Jeffrey C Hall, Michael Rosbach och Michael W Young bland några förhandstips om årets medicinpristagare.
Återstår att se om vi vid lunchtid på tisdag blir lika förvånade eller om förhandstipset att Kip Thorne och Rainer Weiss får fysikpriset för upptäckten av gravitationsvågor från rymden slår in.