Om jag nyligen har ringt upp någon av er och sedan inte sagt något, så ber jag om så mycket ursäkt. Det är inte jag. Det är min telefon. Den ligger i dödsryckningarna och har börjat bete sig mycket märkligt och egensinnigt den senaste tiden. Telefonen går under benämningen ”smartphone”, vilket är fullständigt fel. Den är helt dum i huvudet.
Den började visa tecken på förvirring och ålderssvaghet redan för ett halvår sedan. Kamerabilden blev suddig och böljande, ljudet la av, touchskärmen började strejka - enda sättet att få skärmen att lyda var att tvinna hela telefonen ganska våldsamt.
Och då gör man ju det. Man accepterar att tekniken börjar leva ett eget liv, går med på alla dess nycker och anpassar sig. Jag tvinnar nu telefonen säkert 40 gånger om dagen. Och då och då löper den helt amok och börjar på egen hand öppna massa appar och ringa upp en massa kända och okända människor. Det är som om den invaderats av teknikens små vättar, alltså något slags oknytt som bosätter sig i våra tekniska prylar och jäklas och ställer till det. De bygger bo i våra telefoner, digitalboxar och HDMI-kablar och ser till att datorer inte kan kommunicera med skrivare, att tv-skärmar inte känner av signalen från digitalboxen och att routrar behöver okända IP-adresser.
Och utan att vara så värst konspirationsteoretiskt lagd så anar man förstås att problemen är inbyggda från början. Prylarna är konstruerade för att krackelera i förtid. Den gamla glödlampskonspirationen, alltså. Allt för att vi ska slänga och köpa nytt och därmed utgöra ännu ett armeringsjärn i grundpelarna för tillväxtekonomin och samtidigt ge vårt bidrag till de galet växande bergen av elektronikskrot.
För problemet med min åldrade telefon är att den verkligen inte är någon åldring. Den är tre år! Och en telefon för tusentals kronor ska väl för f-n hålla i mer än tre år!!
Och telefonfabrikanterna och deras krämare kommer förstås att vinna kampen. För man har inte motståndskraften. De slipar ner ens försvar till den dagen när man till slut tvinnar telefonen för sista gången och sedan får tuppjuck och utslungar ett spottande, fräsande:
- Ja men jag köper väl en ny telefon då!!!
Det enda vettiga och konstruktiva som finns att göra i en dylik situation är väl återigen att citera kapten Haddock.
- Blötdjur, sopprätter, dyngspridare, ärkebanditer, kloakråttor!