Ett 45 sekunder kort klipp på två kor som kliar ryggen har på mindre än en vecka visats 175 000 gånger på UNT:s facebooksida. 31 sekunder på ett stapplande litet rådjur i en villaträdgård har setts 180 000 gånger på tio dagar. Under mina år som journalist har jag sett mängder av klipp på gulliga djur. Katter som hoppar. Hundar som gosar. Smågrisar, apor, hästar. Varenda viralt klipp värt att plocka upp.
Det här var några år sedan – ni minns då viraljournalistiken fortfarande var relativt ny och gratissajterna på uppgång. Antalet internetkatter på nyhetsplats har minskat sedan dess. Kanske har vi blivit mättade och mer kräsna.
Jag tillhör dock inte målgruppen när det kommer till djurklippstittarna. Har ibland låtsats vara entusiastisk för att inte framstå som totalt känslokall men egentligen bara tänkt på vilken typ av rubrik och ingress som skulle passa bäst.
Kanske har det att göra med mitt i övrigt allmänna ointresse för djur. Jag har inget emot djur men jag har aldrig haft ett behov av att be om att få klappa andras hundar eller mata gulliga kaninungar. Detta trots att jag hade katt under större delen av min barndom och henne gillade jag, men hon var självständig, ingen knäkatt. Hade även en gris en kort period tillsammans med grannungarna, men det är en annan historia.
Nu har vi alldeles nyligen blivit kattägare igen. En svart liten mjuk sak som vi såklart redan blivit otroligt fästa vid. Tänkte då att jag kanske skulle bli mer intresserad även av andra djur och djurklipp – när det finns lite mer av en personlig koppling? Men icke. Yrkesskadad eller bara kall? Kanske en kombination.
Vi kan konstatera att antalet djur på nyhetsplats minskat – men när det väl kommer en djurnyhet värd att lyfta kommer engagemanget med det, våra egna visningssiffror är bara ett av alla exempel. Det är något med djur och människor. Behovet av gulligt, några sekunder som bryter av det vardagsgråa.
En studie vid Washington State University som publicerades i juni visade på en stor minskning av stresshormonet kortisol hos studenter som interagerat med djur. Tio minuters klappande räckte. Jag kan relatera till det. Det är svårt att känna sig stressad när man sitter och klappar en katt som spinner. Det ska även vara bra för barn att växa upp med djur, att barnen på så vis lär sig ta ansvar, visa hänsyn och ge och få kärlek.
Jag kan dock inte relatera till fascinationen för djur på internet, även om jag förstår orsakerna (och är därför rätt vass på att nyhetsvärdera dem). Med det sagt fortsätter jag klappa vår egen katt, men skippar att titta på klippen.