Jag kommer ihåg första gången jag läste om olyckan. Bland trafikolyckor, politikerutspel, vägarbeten och andra typiska nyheter på unt.se var den här omöjlig att scrolla förbi.
En barnvagn på Fyrisåns botten. Med en fastspänd pojke i.
Det skulle kunnat hända vilken förälder som helst. Ofrånkomligen såg jag mitt eget barn rulla över kanten och försvinna ner i djupet.
Den där bilden av en sjunkande barnvagn, och pappans desperata dykande efter sitt barn, levde kvar i mig flera dagar efter.
Så gick ett år. Och jag fick uppdraget att intervjua pappan, som jag fick veta heter Baki Yildirim, och hjältarna Tobias Jakobsson och Cathrin Levander utan vars overkligt fenomenala insatser Robin inte hade levt i dag – begreppet att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt har fått en ny dimension.
Vi stämde träff vid Fyrisån, precis där barnvagnen rullat i. En plats som Baki sedan dess egentligen helst undviker. Men Baki sa okej, och Tobias bokade av ett möte medan Cathrin stuvade om sitt schema så hon kunde ta tåget från Stockholm till Uppsala. Det kändes stort att få träffa dem. Bakis djupa tacksamhet mot Tobias och Cathrin var rörande.
Vissa intervjuer går av sig själv. Den här berättelsen ville berättas, och Baki, Tobias och Cathrin var väldigt lättintervjuade. Öppna, vänliga, ödmjuka och inte minst tålmodiga.
Jag tänker rätt ofta att jag har världens bästa jobb. Tänk att ständigt få träffa personer som av någon anledning är intressanta och ställa precis vilka frågor man vill (nåja) till dem. Och tänk att så många av er jag träffat genom åren gått med på att släppa en helt okänd människa så nära. Tänk att ni går med på att besvara alla möjliga frågor – som ibland kan vara rätt knasiga, jag skäms alltid lite när jag ställer dem. Vadå vilken färg mössan var, vad spelar det för roll? Och hur kan det ha någon betydelse om det var jordgubbs- eller chokladglass? Den nedskrivna berättelsen blir ofta mer levande med sådana detaljer. Men jag förstår verkligen era lite oförstående miner när ni ändå gör ert bästa för att minnas.
Berättelsen om Robin som satt fast nere på Fyrisåns botten och kampen för att rädda honom är en av de mest gripande och mest fantastiska historier jag hört talas om. Vad är oddsen för att en dykare utbildad i hjärt- och lungräddning samt en OS-simstjärna som gått livräddarutbildning och till råga på allt tagit VM-silver i militär livräddning går förbi? Just där och just då?
Det var inte meningen att Robin skulle dö den där dagen.