Det sägs att sociala medier kan göra oss olyckligare eftersom vi jämför våra egna torftiga liv med andras bilder på illröda solnedgångar och immiga vinglas och sandiga fötter.
Ja, kanske är det så. Man är ju strängt taget sällan så lycklig att ens välbefinnande kommer upp i samma nivåer som ett euforiskt Facebookinlägg. Och i den tankegången slår det mig att en sådan här spalt förmodligen fyller ungefär samma funktion. Här i kåseriet är jag ju ofta flåshurtigt glad och skrattar obekymrat åt mosade motorsågar, tappade schwarzwaldtårtor och skenade hårklippningsmaskiner. Men kåseriet förmedlar förstås bara mediebilden av Jacke, vilket långt ifrån alltid ska förknippas med det stycke kroppsligt kött som finns där bakom. Precis som de där sandiga fötterna på Facebook förstås inte är så förbaskat lyckliga som de verkar (även Facebook-fötter är i verkligheten fulla av hälsprickor och liktornar och små fula hår på stortån) vill jag förtydliga att det förhåller sig på ungefär samma sätt med kåserier.
Kort sagt: Mediebilden är en sak, men sanningen bakom bilden är ofta en helt annan.
Och om det skulle vara är så att jag har fått någon av er att må sämre av att jag i kåserierna förmedlar en klämkäck tillvaro som kan synas mer harmonisk än genomsnittet, så vill jag idag kompensera detta genom att verka i motsatt riktning. För i konsekvensens namn måste det väl vara så att ni andra då höjs lite om jag berättar om alla mina fel och brister och defekter och svagheter. Och de är många, ska ni veta.
Ett axplock:
Jag är konflikträdd, jag är lättkränkt, jag skäller ideligen på barnen för att de spiller och väsnas och stökar till, jag är förbålt tråkig privat, jag är kylskåpsfascist (hur svårt kan det vara att lägga osten i ostlådan?), jag har ett enormt bekräftelsebehov, jag sitter extra länge på toaletten för att få spela Wordfeud ifred, jag har lätt att ta på mig allehanda offerkoftor, jag blir på extremt dåligt humör när jag städar, jag kan vara groteskt elak mot människor när ingen lyssnar, jag är usel hantverkare och blir rasande när jag misslyckas med allehanda hantverk, jag skyller gärna från mig på andra, jag har ett kontrollbehov stort som globen, jag är livrädd för råttor, jag är obildad, jag har akademikerkomplex, jag har hundra kroppskomplex (blek hy, lönnfet, gula jättetänder), jag är extremt barnslig, jag är ogenomtänkt, jag säger saker som jag inte tänkt säga men som hoppar ur munnen på mig ändå eftersom jag inte hinner stoppa orden innan de redan har hunnit hoppa ut, jag är feg, lomhörd, lat och smygköper godis eftersom jag är norra Europas värsta sockertroll.
Däremot är jag hyggligt bra på att rimma. Här en bonad till er köksvägg som gör att ni jämförelsevis kommer att må lite bättre framöver.
MINNS NÄR LIVET ÄR EN UPPFÖRSBACKE,
ATT DU ÄR INTE LIKA KASS SOM JACKE.