Orsaken är en weekendtur till ungerska Budapest tillsammans med några kompisar. Vi hade så skoj och träffade de trevligaste människor.
Direkt efter vår hemkomst presenterade Ungerns ledare Viktor Orbán ett sjupunktsprogram för att främja barnafödandet i landet. Bland annat utlovades kvinnor slippa skatt och få ta huslån utan ränta om de föder fyra eller flera barn. Allt för att undvika arbetskraftsbrist och fortsätta att inte ta mot flyktingar som kommer med båtar till Europa även i fortsättningen.
Personligen tycker jag att förslaget är ett hån mot ungerska kvinnors frigörelse; manschauvinistiskt kvinnoförtryck gör mig både arg och orolig inför framtiden. Nyligen kallade Ungerns vice premiärminister Zsolt Semjen, Sveriges socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) för "en sjuk varelse" – hon hade skrivit på twitter att förslaget osade 30-tal.
Nästa kalldusch blev flygskammen. Vi hade ju inte ens funderat över att ta tåget för klimatets skull. I många år har flyget varit så billigt och lättbokat att det nästan går med automatik. Men nu är det nya tider, nu vet vi att vi förstör vår jord genom att flyga, och min lilla grupp hade till exempel kunna köpt tågluffarkort för tre dagar, visserligen dubbelt så dyrt, 2 564 kronor.
Långväga tågresor är supermodernt. Det finns en resebyrå i Kalmar som specialiserat sig på att sälja tågresor i Europa. Den fanns inte förut och ingen samordning av europeiska tågbiljetter heller. År 2015 tänkte jag ta tåget till Lissabon men hamnade på inhemska sajter bland annat en med portugisisk text. Då fick det bli flyg den gången också.
Cirka 20 år tidigare reste jag i Indien – ja, jag vet, vi flög dit – och där träffade vi ett schweiziskt par med en sexårig dotter. De hade inte flugit, utan rest med lastbåt från Italien. Resan hade tagit två veckor. På nyårsafton hade de fått lämna båten och besöka en hamn som jag glömt vilken de sa att den var.
Jag minns hur tråkigt det lät; hur skulle man fördriva dagarna och dessutom offra fyra veckor av sin surt förvärvade semester på en lastbåt. I dag skulle man kunna säga att paret var före sin tid, de reste klimatvänligt och fick gott om tid att tagga ner, kanske läsa, fundera över livet och äta i lugnt tempo. Fast då kändes de världsfrånvända.
Jag älskar att resa och har många drömmål kvar i världen. Men det finns två moraliska dilemman som kastar skuggor över resandet. Att avstå från att besöka diktaturens Nordkorea är lätt, men var drar man gränsen för att inte stödja länder med despotiska ledare som förnekar mänskliga rättigheter och inte anser att alla människor har lika värde?
På sociala medier läser jag om grupper av människor som slutat flyga för klimatets skull. Jag beundrar att de lyckas avstå år efter år!
Men kanske vill de inte resa. Kanske trivs de bäst hemmavid.
Det finns tusen ursäkter för att slippa sitt dåliga samvete.
Mitt i förnekelsen minns jag rubriken till en intervju när rapartisten Silvana Imam berättade om budskapet med sitt nysläppta album: "Befria er från egot – jorden är till för alla."