Superhjältar är toppen och vi älskar att sätta vår tilltro till dem vare sig de byter om i en telefonkiosk eller någon annanstans.
Nu verkar trenden vara att vi vuxna utser barn till våra nya superhjältar. Jag tänker förstås på klimatstrejkaren, 16-åriga Greta Thunberg och på 12-åriga modiga medmänniskan Alvar Björk från Knivsta som hyllades av polisen i veckan. De är verkligen superduktiga men de har inte övernaturliga krafter. De är barn. Och barn behöver beröm för vilka de är och inte för vad de presterar.
Hörde en man som ringde till radioprogrammet "Ring P1" och ansåg att Greta skulle ta sig an hans problem också, vad som bekymrade honom har jag glömt. Som om inte redan den globala klimatkrisen är ett alldeles för stort problem för henne att lösa. Och mannen som ringde pratade på utan att skämmas det minsta och utan en tanke på att han själv borde engagera sig.
Häromdagen hörde jag någon säga att hen ville att hens barn skulle vara som Alvar Björk. Den tolvåriga pojken som häromdagen hjälpte en man med funktionshinder och sen gick emellan när en kille försökte ge sig på mannen. Alvar blev då sparkad i magen, misshandlad så illa att hans föräldrar fick hämta honom på sjukhuset.
Fast nej, jag tror inte att några föräldrar vill hamna i den fruktansvärda situationen. Det är inte barn som ska visa civilkurage. De ska inte utsätta sig för risker som de inte kan inse vidden av. Det finns faror som de inte kan föreställa sig. Men vi vuxna vet i alla fall att okända människor kan vara fulla eller drogade, ha hallucinationer eller vara pedofiler. Vi vuxna kan eventuellt tolka någons kroppsspråk, och om vi är superkänsliga ana i vilken rock som det finns en kropp full av aggressivitet.
Det är inget nytt. Det sa till och med min pappa åt mig för typ hundra år sedan. Redan då var det en slak lina att balansera på, att inte skrämma upp barn men samtidigt inte låta dem växa upp alltför godtrogna. För det är inte oskyldiga barn med rättspatos och visioner som ska ställa allt till rätta i världen, det är vi några andra som måste skärpa oss. Vill vi ha superhjältar kan vi ju prova på att vara det själva! Det är vuxna som måste rädda världen och inte skjuta över ansvaret på nästa generation.