The Bishop's Arms är en av landets största pubkedjor och hör ihop med Elite hotels. I Uppsala finns man sedan en tid i botten på det guldskimrande huset invid Resecentrum. Lokalen är stor och ofta välbesökt – om inte annat när det är quizkvällar, deras stora dragplåster utöver en hejdundrande samling öl- och whiskysorter. Miljön är trivsam och murrig, med roliga detaljer som långa rader av kitschigt prydnadsporslin. Tanken är förstås att det ska se ut som och kännas som en brittisk kvarterspub – en sorts kulturimitation som tycks oändligt populär i Sverige.
Kikar man runt bland sina bordsgrannar en kväll på Bishop's Arms är det tydligt att många kommer hit enbart för drycken. Men det är en bra idé att beställa in deras pubtallrik, om man är sugen på något matigt. Tallriken är en rejäl bricka av chark, ost, hummus och oljeinlagda grönsaker som gott och väl räcker till två som förrätt, eller som huvudrätt för en person. Grönsakerna hade gärna fått vara mindre oljedrypande, men själva charken är av god kvalitet. Vitlöksbröd är ett enkelt snacks som här är smarrigt gratinerat med mozzarella, men tyvärr också alldeles översaltat.
På huvudrättsmenyn finns många rätter som blivit klassiker i pubmiljö. Fish'n'chips, till exempel, som är en superkrispig fiskbit med saftigt innehåll. På menyn står dillsaltad pommes som tillbehör, vilket det varit lite si och så med under patrullens besök. Ibland har det serverats dillsaltad pommes, ibland helt vanliga pommes. Och eftersom de vanliga är av tråkig standardmodell föredrar patrullen verkligen de dillbeströdda. En pub bör kunna ge lite extra kärlek just till sina pommes frites.
Chiligryta på högrev med friterade tortillabröd och gräddfil är en riktigt bra pubrätt med härlig hetta. Schysst med friterade tortillas istället för chips, det blir inte lika salt så. Perfekt till en öl. Mindre glad blir patrullen åt Bookmaker's sandwich, som står bland huvudrätterna men som kommer in som en liten smörgås på en assiett. Det blir närmast absurt när ens sällskap får in ett tråg med fish'n'chips bredvid. Oxfilén är förvisso väldigt fint stekt, och det går ju att förstå att den inte kan serveras i en jättebit för 145 kr, men bättre bröd och något mer tillbehör (samt helst ett ägg) hade kunnat göra det till en verklig huvudrätt. Dessutom saknas hettan från pepparrot.
Storsäljaren på varmrättsmenyn är gissningsvis cheeseburgaren. Den låter skapligt spännande i beskrivningen med äppelbacon och andra inslag. Men smakmässigt är det en blek historia och hamnar inte på listan över stans bästa.
Efterrättsmenyn är, som den ofta är på pubar, kort och enkel. Vaniljglass med varm hallonsylt och biscotto kommer in som en kula glass med tre bitar torkad hallon. Det känns inte okej att ta 65 kr för. Ost med karamelliserade nötter är ett bättre val, även om det bara är en sorts ost på den lilla tallriken.
Maten är alltså inte Bishop's Arms styrka. Hit kommer man för ölen och folkmyllret – men visst är det synd att en i övrigt så trivsam pub inte kan ha bättre käk. En schyst burgare och bra pommes är i alla fall en önskvärd miniminivå.