Sveriges kärleksförhållande med det italienska köket är hållbart, för att inte säga evigt. Stans italienska krogar håller länge - men det öppnas sällan nya. Men nu har det i alla fall hänt, i avsomnade Koppars (och tidigare La Fleurs) lokaler vid järnvägen nära Österplan. Det känns passande med trivsamt italienskt i en lokal som, trots att den egentligen är mycket central, ändå har ett läge med kvarterskrogskänsla.
Trattoria Alessandro satsar på en traditionell meny, med kött, fisk, pasta och pizza. Lokalen har ”italifierats” med rutiga dukar och rustika fönsterluckor. Här finns plats för många gäster, och redan såhär under krogens första tid har man hittat sin publik. Här gäller att se upp, det kan vara fullsatt. Också en veckodag ligger sorlet på hög nivå, och man kan få livlig lördagsstämning på en vanlig onsdag. På gott och ont, tycker patrullen, som önskar sig lägre ljudvolym för att lättare föra samtal över bordet.
Bland förrätterna hugger vi in på en bruschetta med tomat och buffelmozzarella, som är en fräsch start på måltiden med bra smak på grönsakarna. Scampin är tamare i smaken, trots skivor av chili, och lite väl oljig, men rart serverad i en fin liten järngryta.
Självklart hugger vi också in på pizza. Casertane med bresaola är en lagom knaprig pizza, med sparsamt med tomatsås och rikligt med bresaola, vilket patrullen tycker är helt rätt. Den utlovade pecorinon gör inte så mycket väsen av sig, men på det stora hela är det en bra pizza till hyggligt pris.
Orata con erbe, helstekt sea bream, visar sig vara en höjdare som får krogpatrullen att nostalgiskt prata matminnen från Amalfikusten. Fisken är perfekt bakad och smakar ljuvligt av örter, inte minst salvia. De friterade rotsakerna till är lite väl hårda, men vad gör det när fisken är så härlig!
Risotto med svamp och oxfilé håller inte samma höga nivå. Köttet är en aning segt. De söta tomaterna bryter av mot sältan och svampen och blir rättens smala räddning. Bland pastarätterna testar vi en schyst skaldjurspasta, med en mustig tomatsås och generöst med havsdjur. Såsigt i överkant, men det kan man förstås ta som en rekommendation om man vill.
Efterrätter på italienska kan vara en ren njutning, med Alessandro peakar inte med sina sötsaker. De serverar tiramisu, men i en version som smakar för lite av både kaffe och likör. Också torrone semifreddo är för mesig i smaken. Vi går hellre direkt på espresson.
Trots att allt inte är helgjutet på Trattoria Alessandro gläds patrullen åt en chosefri italienare i en passande lokal. Och menyn har sina riktiga vinnare, vilket borgar för att populariteten kan hålla i sig. Stans äldre italienska krogar har definitivt fått konkurrens.