Krogpatrullen har sett det mesta i krogväg och krasst sett går det att dela in ställen som lutandes åt antingen ett tydligt koncept, ibland så till den milda grad att det blir ansträngt, eller åt det andra hållet så att man får leta efter en röd tråd. Så är det på Phoenix, vi blir inte riktigt kloka på ambitionerna med maten, miljön eller idén bakom. Läget på Fyristorg är utmärkt, men vad vill man med restaurangen? Rätterna på menyn sticker inte ut, servicen är knappast på tårna, till och med inredningen känns lite oklar: är det en restaurang, eller bar/kafé?
Välkomnandet är vänligt men lite valhänt. Menyn härbärgerar flera småklassiska krogrätter som lammrack, caesarsallad, risotto och torskrygg, ofta med rotfrukter som tillbehör. Vi provar caesarsalladen till förrätt (105 kr) som serveras i en skål med alldeles för fint strimlad sallad och riven parmesan lite undangömd. Dressingen smakar väldigt starkt av sardeller. Potatis- och purjolökssoppan (75 kr) är bättre, med lagom ton av tryffel.
Likaså är huvudrätten ankbröst (225 kr) helt okej med fin persiljerotspuré och söta små rotfrukschips. Andra rätter som patrullen ätit under sina besök har inte hållit måttet.
Såväl lammracks som torskrygg (165 kr) serveras väl hårt bakade vilket ger gråa och torra huvudpersoner i rätterna. Entrecôten (225 kr) har vi haft bättre tur med, även om vi inte tillfrågas hur vi vill ha den stekt. En del tillbehör får oss att höja på ögonbrynen, som den stjärnanisglace som ska ackompanjera lammracksen, som enbart smakar bränd sky med olja, och stuvade svartrötter där redningen är jättetjock och har skinntäcke. Därtill har väntetiderna varit väldigt långa, närmare en timme för att få in varmrätter, alltmedan tallrikar från föregående rätt står kvar på borden och personalen står i baren och pratar. Det är inte okej.
Bland efterrätterna finns det goda inslag, såsom äppelpajen (85 kr) som smakar hemgjord smulpaj. Men till den liksom till den lite udda rätten chokladsoppa serveras isig glass och soppan har ett lager skinn på sig.
Det är klart att Phoenix har en ambition att etablera sig i Uppsala. Frågan är bara vad de vill och varför de slarvar så mycket med viktiga detaljer? Långa väntetider känns inte bra, särskilt då det är långt från fullsatt, och gästerna behöver få känna sig långt mer omhuldade. Alla måste inte ha ett glasklart koncept, men god service och någorlunda omsorgsfullt presenterad mat är förutsättningar som man inte kan tulla på.