Den franske legendariske oceanografen och filmaren Jacques-Yves Cousteau har fått ge namn åt det senaste krogkonceptet på Drottninggatan 12, som länge hyste Fredmans och nu senast Queen Victoria. Patrullen är glad att någon äntligen tar idén med en bistro på allvar, det vill säga enklare men rejäla rätter som inte kostar skjortan. Sen finns det saker som folket bakom Cousteau inte gör riktigt lika bra, men inställningen är värd en applåd.
På förrättssidan hopar sig en del frågetecken, som den inte helt säsongsriktiga kantarellsmörgåsen (85 kr). Kantarellstuvningen är stabbig och svampen helt utan spänst, ovanpå ligger det en helvissen timjanruska. Skagenmackan (79 kr för en halv) är inte heller så kul, röran smakar knappt något och räkorna är väldigt kalla liksom en laxbit som kommer med. Den ganska hårt stekta rågkakan står i sin tur ovanpå en vattnig sallad. Presentationsbiten är något Cousteau behöver jobba med. Det gäller även rårakan med sikrom och inte så finhackad rödlök (105 kr), men det är en god rätt i all sin enkelhet.
Huvudrättsmenyn är fylld av referenser till havets store utforskare. Till exempel ”Jacques bräde” (169 kr) som är en planka med oxfilé, rödvinssås och bearnaisesås, potatismos, champinjoner och baconlindade bönor. Det finns förstås en marin variant också, ”Atlantique”, som bjuder på ännu fler inslag: torskrygg, hälleflundra, mandelpotatis, spenat, chiliräkor, sparris och smörsås med ingefära och apelsin. Puh! Vad gäller köttplankan är den tyvärr inte så kul. Patrullen har beställt den vid flera tillfällen och varje gång har vi undrat lite över köttets beskaffenhet. Måhända mört som en oxfilé, men med hinnor kvar. Det är inte okej. Bearnaisen är hygglig, men bönorna rejält överkokta och svampen är översalt. Havsplankan (225 kr) är också lite ”stökig” med två sorters fisk som är lite märkligt vattniga i konsistensen, men hur som helst dränkta i apelsinsås och chiliräkor som tar över helt.
Desto bättre är lammracque provencale 165 kr, som vid serveringstillfället råkade vara lammytterfilé. Köttet är perfekt stekt och serveras med råstekt potatis och gröna bönor och allt känns som en bättre familjemiddag på 1980- talet. Bra för det priset. Den lilla skålen med sås som serveras till borde dock strykas, den ser ut som en dallrande gelatinklump och smakar koncentrerad buljongtärning, liksom timjanruskan som dyker upp här också. Bouillabaissen, 169 kronor, är också helt ok i smaken, men skulle behöva reduceras för att bli fylligare och att fisken inte kokas med hela vägen.
Desserterna är få och klassiska. Hjortronparfait (75 kr) kallas för ”lyxig” i menyn. Men nja, den vare sig smakar eller ser mycket ut för världen. Några rårörda hjortron ovanpå räddar en smula. Choklad och hallontryffeltårtan (85 kr) har vi fått både stelfrusen och i mer rumstempererat skick. Den smakar kanske inte så mycket hallontryffel, men de torkade hallon-bitarna och vispade grädden till för upp mungiporna.
Cousteau är ett ställe som inte funnit sin bästa form ännu. Priserna är sympatiskt låga. Men överlag sviker utförandet. Servicenivån har heller inte varit fullt godkänd, trots att det inte varit någon rusning de gånger patrullen varit där. Men bistrokonceptet är som sagt bra, vi hoppas att Cousteau till slut hittar rätt.