Kristna förföljs, fördrivs och utsätts för terrorattentat. I delar av Mellanöstern finns de knappt kvar. Men lyckas vi se allvaret?
I påskas dödades hundratals människor som hade tagit sig till St. Sebastian’s Church, norr om Sri Lankas huvudstad Colombo, för att fira Jesu uppståndelse. Risken för islamistiska terrordåd vid kristna högtider som påsken och julen är tyvärr överhängande.
Bara under senaste åren har kristna attackerats i kyrkor i bland annat Frankrike, Egypten, Syrien, Irak, Indonesien och Pakistan. Sedan 2003, efter Saddams fall, har Iraks kristna minoritet minskat från 1,5 miljoner till ungefär 300 000. Islamiska staten intensifierade utrensningen. Jihadisterna ristade det arabiska tecknet för ”kristen” på dörrar till kristna hem. Människor tvingades konvertera, betala religionsskatt, pojkar hjärntvättades, flickor våldtogs. Kristna avrättades i IS "skrytfilmer" på nätet.
Efter nästan 2000 års närvaro i regionen är de kristna alltså numera försvinnande få. Och vad händer om IS växer igen?
Organisationen Open Doors ger sedan länge ut en årlig sammanställning om förföljelserna av kristna. Rapporten, som kallas World Watch List, listar de 50 "värsta" länderna. Nordkorea, där all religion är förbjuden, är stadigt i topp. Därefter kommer länder som Afghanistan, Somalia, Libyen, och Pakistan. Kategorin under dessa länder med en "extrem förföljelse" av kristna finns länder med "mycket allvarlig förföljelse". Där finner man exempelvis Turkiet och Egypten.
Trots att kristna sägs vara den mest förföljda religiösa gruppen i världen tycks en del ha svårt att hantera ämnet.
Den svenske journalisten Nuri Kino, som har startat organisationen A demand for action, har länge jobbat för att uppmärksamma situationen för kristna. Han har berättat att han ofta fått "kalla handen" i kontakten med politiker. Kino har också sagt att han fått rådet att vara försiktig för att han och andra i hans organisation "skulle kunna komma att anklagas för att vara islamofober".
Vilket bakvänt resonemang. Vad skulle uppmärksammandet av förtryck ha med islamofobi att göra?
Även Håkan Holmberg har tidigare beskrivit vad som tycks vara ett tankefel: "En del kan leva i tron att kristna generellt hör till de mer gynnade inom sina respektive samhällen – i verkligheten är det nog snarare tvärtom. Andra kan koppla ihop kristendomen med kolonialväldena – i djup okunnighet om hur gamla de kristna samfunden i exempelvis Mellanöstern verkligen är. Några kan tro att protester mot förföljelser av kristna skulle komplicera motståndet mot islamofobiska föreställningar i västvärlden" (11/1 2018).
Så är det troligtvis. Men den som tror att kristna och "gynnad grupp" är synonymer bär nog på extremt tjocka västerländska glasögon. Att vilja tona ner det som drabbar kristna, för att det skulle missgynna en annan grupp, är inget annat än att ställa grupp mot grupp. Liknande tankefel har tidigare försvårat diskussionen om antisemitismen i Malmö, eller islamofobin i Södertälje. Fokus hamnar mer på vilken "grupp" som är offer eller förövare, än på vad som sker.
Att uppmärksamma det som drabbar kristna utesluter förstås inte uppmärksammandet av exempelvis Kinas brutalitet mot muslimer.
Någonstans i dessa kollektivistiska dimmor verkar man ha glömt att det är människor det handlar om.
Människor som bara vill kunna utöva sin religion i fred.