– Ledningen visade fullständig nonchalans.
Det var när Roine Larssons nu avlidna mamma blev utskriven från Akademiska sjukhuset efter ett lårbensbrott i mars 2012 som han konstaterade att hennes boende på Karl- Johansgården var underbemannat. Personalen var inte föreberedd på hennes omfattande vårdbehov. Tryckutjämnande madrass och lyftsele saknades de första dygnen, trots att Roine Larsson beskriver att mamman var i princip orörlig. Han upplevde att enhetschefen och sjuksköterskorna frånsade sig sitt ansvar
– Listor angående medicinering och vätskeintag skulle sitta på mammas säng, men det gjorde de inte. Efteråt fick jag höra av ledningen att de satts upp men att någon måste ha slitit ned dem. Om så var fallet borde man väl ha gjort en polisanmälan?
Roine Larsson poängterar flera gånger att han inte vill kritisera Karl- Johansgårdens anställda.
– Dem skulle jag vilja ge en ros. De gör ett jättebra jobb utifrån förutsättningarna.
Samma erfarenhet har Margareta Olsson, som beskriver att vårdbiträdena hon mötte när hennes mamma bodde på Karl- Johansgården var "otroligt fina". Chefer, läkare och sjuksköterskor tycker hon dock var under all kritik. Värst var det när hennes mamma gick bort.
– Vi fyra systrar var hos henne sista natten. Några timmar efter att hon avlidit kom sjuksköterskan för att prata med oss. Med vår döda mor i ena ögonvrån sade han åt oss att om vi plockar ur hennes lägenhet inom fyra- fem dagar får vi städningen gratis. Som om vi inte hade andra saker att ta ställning till.
Likaså Västergården får stark kritik. Daniel Ericssons pappa placerades på en avdelning för dementa, trots att han själv var klar i huvudet.
– Där hade han ingen att prata med, det var tråkigt för honom. Dessutom var han alltid oduschad och orakad när jag kom och hälsade på.
Ett antal före detta Kosmoanställda har också kontaktat UNT med anledning av artiklarna.
– Jag har jobbat inom äldrevården i flera år. Aldrig har jag skrivit så många avvikelserapporter som på Kosmo, och aldrig sett så låg bemanning. Jag sade upp mig i augusti eftersom den höga belastningen gör miljön osäker för både boende och personal, berättar en anonym undersköterska.
Hon reagerar på uppgifter om att man underlåtit att skriva avvikelserapporter vid fallolyckor.
– För ett halvår sedan fick vi direktiv om att sluta föra in avvikelserapporter i dokumentationsverktyget Siebel, utan skriva dem på en särskild blankett som lämnas direkt till enhetschefen eller sjuksköterskan. Kanske är det därför de inte blivit synliga?
Annika Ågren, chef för Kosmo i Uppsala säger att Kosmo följer det avtal de har med Uppsala kommun gällande både avvikelserapportering och bemanning.
– Det fungerade inte rent tekniskt att dokumentera avvikelser i Siebel. Från och med september kommer vi att ha ett nytt system. Vi går igenom alla avvikelser på ledningsmötena. Det är ett sätt att ständigt förbättra verksamheten, jag tycker att man hellre ska skriva en avvikelse för mycket än en för lite.
Annika Ågren kan inte se varför före detta anställda och anhöriga menar att Kosmos boenden är underbemannade.
– Jag vet att många av våra anställda är nöjda, sedan finns det alltid personal som är negativ.
Enligt Eva Eriksson på Uppsala kommuns avdelning för avtal och uppföljning håller uppföljning gällande Västergården i nuläget på att slutföras, och Karl- Johansgården är prioriterad för uppföljning snarast möjligt.