På lördagskvällen gjorde Frida Hyvönen den första av två spelningar i Konserthusets restaurang. Publikintresset var stort och inte många stolar stod tomma. Att arrangören valt detta rum istället för stora salen kan tyckas överraskande, men det visade sig tillföra dimensioner till konsertupplevelsen. Belysningen från de stilrena taklamporna var dämpad och åhörarna bänkade sig med dryck och tilltugg vid bord med levande ljus. Stämningen var gemytlig när Frida Hyvönen och hennes två musiker tog plats på den lätt upphöjda scenen. Från start hade spelningen känslan av att äga rum i ett vardagsrum i goda vänners lag, med en uppmärksamt lyssnande publik.
På sitt aktuella album ”Kvinnor och barn” har Hyvönen bytt språk från engelska till svenska. I ett tidigt skede av spelningen påpekade hon att mycket i de texterna är ren fiktion, men att hon ibland har lånat ur sitt eget liv. Vilket som är vilket vet bara hon själv, men liksom på skivan sjöng hon låtarna med sådan inlevelse och dramatik att varje textrad kändes på riktigt.
Som sångerska har hon en storhet i rösten, en urkraft. Texterna ger målande skildringar av destruktiva relationer, mörka minnen från en uppväxttid och en smått obekväm storstadstillvaro. Att Hyvönen är en ordkonstnär och berättare av rang är uppenbart. Instrumenteringen – med Hyvönen på sång och flygel, Linnéa Olsson på cello och kör och Amanda Lindgren på kornett, klarinett, lite synt och kör – gav en färgstark och mäktig inramning till de lika egensinniga som melodiösa låtarna. Det färgskiftande ljusspelet på scenen bidrog också mycket till att förstärka musikens stämningslägen.
I det avslappnade mellansnacket blandades en sorts glimten-i-ögat-nonchalans med svart humor och självironi. Låten ”Fredag morgon”, med dess sylvassa skildring av en relation som blir allt sämre, presenterades med orden ”Det här är vår nästsista låt. Den är sju minuter lång och väldigt plågsam” och kommenterades efteråt av Hyvönen med ett korthugget ”Fy fan!”
Bortsett från ett kortare instrumentalt mellanspel där de tre musikerna tillät sig själva att hamra loss maniskt på sina instrument var spelningen helt ägnad det senaste albumet. Den som hade hoppats få höra smakprov från de tidigare skivorna fick gå hem besviken, och det blev heller inga extranummer denna kväll. Men det behövdes å andra sidan inte heller. Spelningen var komplett som den var.