Så får Uppsala Konsert & Kongress för tredje gången besök av vittberömda numera 40-årsjubilerande The Brodsky Quartet, denna gång för att under tre dagar spela den ryske tonsättaren Sjostakovitjs 15 stråkkvartetter. Onekligen ett Herkulesarbete, två upp till fyra kvartetter per konsert! Jag bevistade själv två konserter, fredag kväll och lördag e.m., och fick höra sex kvartetter; jag kan bara uppmana ev. tvehågsna: missa inte söndagens konserter, en oförliknelig upplevelse väntar!
Dmitrij Sjostakovitj (1906 - 1975) själv är något av ett enigma. Han påminde om en rädd byråkrat och lär inte ha varit särskilt utåtriktad och social. Dock var han ytterst mån om sin integritet, både som medborgare och som konstnärligt utövande mycket produktiv tonsättare. För att bokstavligen överleva i hårt styrda och byråkratiserade Sovjetunionen utarbetade han ett otal koder i sitt tonspråk. Hans musik kryllar därför av detaljer; man kan aldrig “slölyssna” till hans verk. Musiken är aldrig entydig: något starkt och pampigt kan vara avsett som parodi, något till synes sorgligt kan lika gärna tyda på lugn och tillfreds- ställelse. Men om man kan börja tränga in i hans uttryckssätt, vilka upplevelser väntar inte!
Sjostakovitj var en mästare på instrumentation och använde sitt stråkkvartettkomponerande till att utforska alla uttrycksmedel som står till förfogande för stråkinstrument. Alla fyra med- verkande i The Brodsky Quartet fick rika tillfällen att visa sin kapacitet i soli, suveränt utfört, naturligtvis. Men främst imponerade gruppens otroliga precision i repliker och samtidighet, den omsorgsfulla enskilda och gruppvisa fraseringen och dynamiken och - framför allt - den spelglädje kvartetten utstrålade.
Bland tre gnistrande vitala kvartetter den första konsertkvällen fastnar framför all mellansats- sen ur kvartett 2 A- dur i minnet. Dess blandning av bitonala recitativ (violin 1/cello) till lig- gande ackord sammankopplade med kärvt intensiva romansklanger i ett invecklat formschema var någonting alldeles enastående, både kompositionen och utförandet.
Lördagseftermiddagens konsert inleddes med kvartett 6 G- dur. Dess musik med sin folkloris- tiska början och slut slöt så att säga cirkeln med det liknande upplagda första verket i fredagens konsert. Men kvartett 6 bjöd också på en mycket behagfullt pastoral variant av rysk “ländler” och ett eftertänksamt fugato i långsamt tempo. Man spelade två kvartetter till, men 6:ans tryggt stadiga slut i G- dur får sätta kommentarmässig punkt för två enastående berikande upplevelsedagar.