2004 blev den lilla byn Knutby skådeplats för en av de mest uppmärksammade mordhistorierna som någonsin uppdagats i Sverige. Samma år dömdes den dåvarande pastorn Helge Fossmo, som numera går under ett annat namn, till fängelse för anstiftan till mord och mordförsök. På söndagen blev han villkorligt frigiven. Men byn Knutby har ännu inte lyckats frigöra sig helt från dess mörka förflutna.
Trots att Knutby kyrka och Svenska kyrkans församling i Knutby inte har haft något med Filadelfiaförsamlingen och Knutbymorden att göra, får de ibland stå ut med att felaktigt förknippas med det än i dag.
Mattias Stockhaus är kyrkoherde vid Svenska kyrkans församling i Knutby. Han bodde själv inte i Knutby när dramat utspelade sig, men menar att efterdyningarna av det som inträffade märks fortfarande.
– Det har funnits en misstänksamhet mot kyrka och kristen tro här efter det. Svenska kyrkan är ju något helt annat, vi har ingen som helst koppling. Men det finns ändå en inbyggd rädsla, man är lite försiktig.
Han märker att folk fortfarande reagerar när han nämner att han är kyrkoherde i Knutby, och menar att byn fortfarande lever i skuggan av händelserna.
– Folk hoppar ju alltid till när man nämner Knutby pastorat. Men det här är ju en fantastisk by och det är fantastiska människor som bor här.
Kyrkovaktmästare Anna Norlin bodde bara några hundra meter från församlingen då händelserna utspelade sig. Hon minns det som en turbulent tid. Byn översvämmades av såväl poliser som journalister i omgångar, och hon menar att uppmärksamheten aldrig riktigt hunnit lägga sig.
– Det har rivits upp sår hela tiden i och med nya tv-serier och så vidare. På sommaren har vi mordturister som kommer och frågar efter gravar, så det är ju fortfarande på tapeten. Det glöms aldrig bort.
Pratas det mycket om det fortfarande i byn?
– Det är lugnare i byn nu, det är det. Men det bor fortfarande några medlemmar ur församlingen kvar, och för dem är det ju inte så roligt, de får ju aldrig glömma.
Hon berättar också att de än i dag inte vågar spela vilka låtar som helst i Knutby kyrka.
– "Gläd dig, du kristi brud" vågar vi ju inte spela till exempel, för den associeras till händelserna. Och det är ju lite knäppt, men det lever kvar, så är det.