Videon är inte längre tillgänglig
Carolyn Peace, från Pacific northwest national laboratory i USA, stoppar ner en tops i jorden och rör runt. Det hon fångar upp landar ner i ett provrör och får ett nummer. Med en vit plastskopa tar hon upp lite jord och häller i en burk. Små bitar av det förglasade stenmaterialet stoppar hon i väl märkta påsar. Proverna blir underlag för forskning kring hur länge kärnavfallsglas kan hållas beständigt.
– Vi gör test i våra laboratorium men när vi kan jämföra dessa med proverna på glaset här som legat under jord i cirka 1 500 år, blir det väldigt värdefullt för oss i vår forskning. Då kanske vi kan framställa glaset på samma sätt, säger Carolyn Peace.
Satte någon eld på Broborg, fornborgen nordost om Knivsta, från tidig järnålder? Eller var det kanske en medveten konstruktion där smälta bergarter använts till att foga ihop stenar till en mur? Och, går det att utröna hur man framställer detta hårda glas? Det är några av de frågor som arkeologer, geologer och forskare som ingår i Broborgsprojektet vill få svar på.
Nästan hela den nuvarande murens omkrets har en förglasad överdel. Den består av stenmaterial som upphettats så att det smält. När temperaturen sjönk stelnade smältan och ett slags glas bildades. Förglasat stenmaterial förekommer i många fornborgar i Europa, men Broborg är ganska unik eftersom det finns så mycket av det förglasade materialet och att den har en hög mekanisk hållfasthet. Utgrävningen som pågår till och med den 11 oktober är internationell och betalas av det amerikanska energidepartementet. De svenska arkeologerna tittar på konstruktionen av fornborgen, daterar och vill ha svar på frågan om förglasningen är medvetet gjord eller inte.
Det är en liten yta som undersöks, en titthål på cirka fem gånger två meter av den närmare ett hektar stora ytan som borgen står på. Själva borgens innermått är ungefär 60 gånger 40 meter. Alla arkeologer på plats har flera decenniers lång erfarenhet av utgrävningar och kan tackla olika problem som kan uppstå.
– Utgrävningen har en riktad lite mindre frågeställning utan det superhårda tempot som är vanligt vid till exempel en exploateringsundersökning. Då är det så stora ytor som undersöks, här får man lite mer tid att tänka, det är ovanligt, säger Fredrik Larsson, arkeolog.
De första fynden, små fragment av ben, grävs upp på cirka två decimeters djup när Knivstabygden är på plats. De stoppas ner i en liten påse för arkivering. Om det är ben av djur eller människa går inte att säga i det här skedet. Inte heller om de ingår i en grav.
– Det som är bra är att de potentiellt går att datera. Då kan vi säga ganska exakt årtal med 50 år plus eller minus och det är förbaskat bra datering, säger Torbjörn Holback, arkeolog.
Erik Ogenhall, filosofie doktor i berggrundsgeologi, arbetar för Arkeologerna i Uppsala samt Geoarkeologiskt laboratorium.
– Enligt oss är det osannolikt att någon tänt eld på en träkonstruktion ovanpå en mur och att det ska ha blivit så varmt att stenarna under ska ha smält runt om på ett perfekt sätt, säger han.
– Men vi ska hålla saker och ting öppet för en argumentering både för och emot de olika teorierna, säger Eva Hjärtner-Holdar, arkeolog och projektledare på plats.