Bi-forskningspionjär har bytt från kupor till fiol

Kerstin Ebbersten visar trädgården runt huset i Skålsta där hon och maken Sten bott sedan 1975. Stoltheten är lika omisskännlig som tydligheten i att det är Sten som står för merparten av trädgårdsarbetet.

8 december 2017 09:00

Trädgården har vuxit långt utanför tomtgränsen, med markägarens tillåtelse förstås. Det som var en stenig brant och en del av en sedan länge oanvänd hage har nu odlingsbäddar, komposthögar, frukt- och bärbuskar prydligt utplacerade. Det är vackert även om det som är kvar av växtligheten i början av december är frostkantad och bara några bruna äpplen är kvar i äppelträdens grenar.

Uppväxt i Stockholm, ”fem minuter från Djurgårdsbron” som hon beskriver det, sökte Kerstin Ebbersten sig till Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala efter gymnasiet med intentionen att ägna sig åt husdjur, i synnerhet kor.

– Kor är fantastiska, var och en av dem är som en biokemisk fabrik på fyra stolpar. De går fridsamt omkring och äter gräs och av det blir det mjölk, kött och skinn vi kan klä oss i. Jag kan bli trött på att kor inte får det erkännande de förtjänar. De är inga miljöbovar! säger hon.

Kerstin och Sten hörde till samma årskurs på SLU. Han var inriktad på växtodling och mark, hon på husdjursgenetik. Att han har huvudansvaret för odlingarna i Skålsta är därför kanske vad man kan vänta sig. Men på två av platåerna i branten står bikuporna från Kerstins år som forskare och lärare på SLU.

Slumpen gjorde nämligen att det blev färggenetik hos får och minkar som fyllde Kerstin Ebberstens fem första forskningsår och från 1974 tog biforskningen över.

– Jag samlade ”big data” långt innan begreppet fanns. Min doktorsavhandling från 1996 byggde på analyser av mängder av data från en lång följd av år om närmare 12 000 bidrottningar. Det viktigaste resultatet av min forskning är att det sätt biodling ofta bedrivs leder till att vi snävar in den genetiska bredden hos bina. Drottningarna behöver möta drönare från många samhällen för att förhindra inavel.

Kerstin Ebbersten förklarar med rutor och pilar hur bigenerationerna går omlott, nya drottningar befruktas inte av ”sin” generations drönare, utan av tidigare generation. Så kan en amatör förstå det, och Kerstin Ebbersten tittar över kanten på de klarröda glasögonbågarna och säger vänligt:

– Still confused but on a higher level?

Och ja, jo. Generationsväxlingen känns lite komplicerad. Det är lättare att förstå att det är bättre för bisamhällets genetiska bredd om drottningens ägg har befruktats av många drönare från olika kupor när de sedan läggs i hemkupan under kanske två års tid.

– Förståelse för hur bin utvecklas genetiskt borde ha varit av större intresse för fler än mig och biodlarföreningarnas medlemmar. Men då jag forskade var intresset från den akademiska världen ljumt, säger Kerstin Ebbersten.

Det var svårt att få forskningsbidrag och ett par år efter avhandlingen lämnade hon SLU. Fyra år som lärare på Säbyholms naturbruksgymnasium har lämnat goda minnen av ”fantastiska elever”, och de sista fyra åren fram till pensionen arbetade hon som biodlingsansvarig på Jordbruksverket i Jönköping: ”Jag veckopendlade och trivdes bra med arbetsuppgifter och kollegor”.

I kuporna på platåerna i trädgården finns inte längre några bin. Men i en av dem har myror flyttat in, Kerstin Ebbersten lyfter på locket och kupan är fylld till brädden av en myrstack i vinterdvala.

– Härligt att de verkar trivas så bra, säger hon och ler nöjt.

UNT gratulerar

Kerstin Ebbersten

Aktuell: Fyller 75 år 11 december.

Yrke: Agronomie doktor vid SLU, forskare, lärare.

Familj: maken Sten, döttrarna Kristina och Karin, båda professionella musiker, Karins och svärsonen Staffans barn David och Elin samt vinthunden Raja och ibland Elins terrier Lakritz.

Bor: Skålsta, Vassunda.

Löser: Sudoku, de svåraste.

Läser: Nämner Jenny Jägerfeld, Lena Andersson, Goethes färglära och sedan ”men ofta något som Sten rekommenderat”.

Fritid: Spelar andra fiol i Mellersta Upplands Kammarorkester, bistår barnbarnen som går i Waldorfskola i Sigtuna med skolskjuts.

Drömmer om: Att få tid och plats för ungdomsintresset målning och skulptur.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lotta Lille