PFOS är en kemikalie, ett perfluorerat ämne som använts i bland annat brandsläckningsskum. Sedan 2008 är PFOS förbjudet att använda inom EU eftersom det misstänks skada bland annat lever, sköldkörtel och reproduktionsförmåga. PFOS bryts inte ned i naturen och är kroniskt giftigt.
Gränsvärdet då Livsmedelsverket anser att åtgärder måste sättas in om PFOS hittas i dricksvatten ligger på 90 nanogram per liter vatten. Uppsala vatten stängde 2012 dricksvattenbrunnar på grund av PFOS-förekomst, men brunnarna är nu åter i drift.
Vickeby-uttern hade 7 352 nanogram per gram (ng/g) PFOS i sin lever, mer än dubbelt så mycket som en utter hittad vid Kyrkbyn i Tierp där PFOS-halten mättes till 3 289 ng/g lever.
– Snittvärdet för uttrar från södra Sverige som ingick i undersökningen ligger på 1000 ng/g våtvikt av lever, för uttrar från norra Sverige ligger snittvärdet något lägre. Snittvärdet i våra mätningar ligger långt över gränsvärdet för åtgärder i dricksvatten, och sett på samtliga 23 Upplandsuttrar insända till vår miljöprovsbank åren 2001 till 2014 har ingen av dem ett lägre värde än 101 ng/g PFOS i levern, säger Anna Roos, intendent vid enheten för miljöforskning och övervakning vid Riksmuseet och ansvarig för rapporten.
Det är i Sörmland, Örebro och Uppsala län som de flesta uttrarna med höga PFOS-halter hittats. I Uppsala hade sju av 14 analyserade uttrar värden över snittvärdet, och i Sörmland tre av sex analyserade uttrar. Det var från Katrineholm i Sörmland som den utter dödad 2004 kom som i en tidigare undersökning visade sig ha hela 16 000 ng/g PFOS i sin lever, det högsta värde som hittats i en svensk utter. I den nya undersökningen hade hela sex av totalt åtta uttrar från Örebro halter över snittvärdet.
– Möjliga förklaringar till att de här tre länen ligger så högt kan vara industrier, deponier och brandövningsplatser, men uttrar vandrar också över stora områden. Självklart skulle vi vilja fortsätta kartläggningen, men det är en fråga om resurser och Örebro och Sörmland har inte haft möjlighet att bidra till vår undersökning, säger Anna Roos.
I Riksmuseets miljöprovbank finns prover från över 1200 uttrar insamlade från 1960-talet och framåt. Från Uppsala län har 105 uttrar sänts in från 1970 till 2016.
– Miljöprovbanken gör det möjligt att studera miljögifter över tid. Den senaste studien visar att förekomsten av PFOS hos Uppsala-uttrar inte förändrats åren 2001-2014, däremot har ämnet PFHxS som ingår i samma kemiska ämnesgrupp, ökat med drygt åtta procent årligen, och PFAS-ämnen i en annan undergrupp visar en årlig ökning på mellan fem och 23 procent, säger Anna Roos.
PFOS förbjöds 2008 men ämnet försvinner inte ur miljön. Förbudet gäller inte ämnen med liknande egenskaper men med annan kemisk sammansättning.
Riksmuseet kontrollerar också förekomst av PFOS och andra miljögifter i fåglar och tumlare. De tumlare som samlats in från svenska kuster visar att PFOS är det ämne som oftast hittas också hos dem med 1 440 ng/g lever som det högst uppmätta värdet.
I en annan undersökning har havsörnsägg analyserats och där är skillnaden stor mellan ägg från kust- respektive inlandsbon. Kustäggen har mycket högre värden för alla nio miljögifter som mätts. Högsta värdet har ett PFAS-ämne med 408 ng/g i kustägg, och 93 ng/g i inlandsägg.
Även fiskgjuse-, kattuggle- och tornfalkägg har studerats, och PFAS-halterna i 40 procent av fiskgjuseäggen låg över den nivå där negativa effekter setts i andra fågelarter. Halterna i övriga ägg var tio gånger lägre än i fiskgjuseäggen.