När utmärkelsen delades ut vid Antikmässan i Stockholm förra helgen blev Niklas Helms så överraskad att han knappt hörde vad utdelaren sa.
– Ärligt talat var jag så glad att jag inte hörde exakt vad de sa när jag fick diplomet, men jag tror att jag delvis fick priset för att jag kämpat ihop ett bra sortiment som är lite roligt och udda, säger Niklas Helms.
Han berättar att det är en lång process att få ihop vettiga grejer och att intresset för klassiska antikviteter trots intresset för exempelvis tv-program som antikrundan, inte har ökat jättesnabbt.
– Klassiska antikviteter har faktiskt haft det lite svårt under senare år, medan design från 1950–70-talet, målade möbler och annat varit inne ett tag. Men det verkar som om det nu sker en återgång till mer klassiska antikviteter, vilket jag tycker är positivt. Det är oftast blandningen mellan antikviteter och moderna möbler som gör ett hem originellt och levande.
Varför tror du att det kommer vända?
– Det är köer på sopstationerna på helgerna och sedan åker folk direkt till exempelvis Ikea för att köpa nytt. Men i dag tror ju många på recycling och det är ju verkligen vad det här är. Möbler som tillverkades för 200 år sedan används fortfarande. Så jag tror att slit och släng-perioden snart är över.
Men det är ju dyrt med antikt..
– Det är inte dyrt i förhållande till kvaliteten. Ungdomar kanske inte har råd att köpa de finaste möblerna från början, men antika saker behåller sitt värde samtidigt som man får en unik inredning. Sedan finns det förstås extrema föremål som kan komma upp i riktigt höga summor.
Vad handlar du med?
– Jag säljer exklusiva möbler och konsthantverk i den gamla bak- och bykstugan vid Vassunda Prästgård. Jag säljer möbler och föremål i gustaviansk och empire-stil från 1700- och 1800-talet, mycket i mahogny. Jag tar också in saker från början av 1900-talet som läderväskor och koffertar. Det går mer och mer åt det dekorativa hållet. I dag vill många ha udda saker och ”conversationpieces” hemma. (Reds anm: En conversationpiece är i den här meningen ett föremål som är ovanligt och oväntat i sammanhanget, något som blir lätt att starta en konversation kring)
Hur blev du antikhandlare?
– Jag har varit samlare sedan jag var barn. Från början arbetade jag som auktoriserad revisor och senare som ekonomichef. Jag tänkte arbeta som antikhandlare på halvtid, men det tog över allt mer och jag startade en butik på Sibyllegatan på Östermalm i Stockholm.
Hur kom du till Vassunda?
– Jag och min fru köpte Vassunda prästgård för 16 år sedan. Vi hade då bott i Stockholm i drygt tio år. Vi kommer båda från Uppsala och trivs bra i trakten. Det är ett lantligt läge med närhet till både Uppsala och Stockholm.
Hur hittar kunderna till dig? Har ni inte dåligt bredband?
– De som är intresserade hittar till oss ändå. De flesta kunderna kommer från Stockholm och vi finns ju bara 5,5 mil därifrån.
Har ni antikhandlare i länet nytta av varandra?
– Det finns inte så många kvar, men jag tror att man försöker hitta sina egna nischer.