Hajar Mohammadi var livrädd för vatten eftersom hon inte kunde simma och hon hade sett många människor drunkna. Foto: Adam Wrafter
– I Afghanistan får kvinnor inte gå till badhusen. De är bara för män och då kan ju kvinnor inte lära sig simma, säger Hajar Mohammadi.
Hon tar emot i en ljus klänning, det är den högsta junitemperaturen i Sverige sedan 1947, men hon ser sval ut och frågar vad jag vill ha. "Gärna lite kallt vatten, tack!". Hajar kommer ut på balkongen med vattnet och en skål med persikor och kex.
– Det är min kultur att plocka fram lite extra, säger hon och tittar intresserat på mig.
Det var på ett TED-talk på Youtube som jag sett Hajar berätta om hur hon jobbade som psykolog i Afghanistan och hur hon fick en afghansk traumatiserad kvinna att för första gången säga nej till sin bror som våldtagit henne sedan kvinnan var 17 år. Hajar berättade också att hon levde sin dröm; att lära kvinnor i Sverige simma. En massa saker med det hon sa väckte min nyfikenhet.
När Hajar Mohammadi var liten drömde hon om att bli känd och synas i tv. Det var också därför hon som 20-åring tvingades lämna sina föräldrar i Afghanistan och fly. När hon studerade till psykolog vid universitet i Kabul frågade hon en tv-profil som hon kände om hon kunde få gästa hans tv-program och tala om psykologi. Och det fick hon redan som 17-åring.
– Du vet, de flesta afghaner såg psykologer som ett slags doktor för galna människor och jag tänkte att det fanns så mycket att informera om, säger Hajar.
Sverige har blivit Hajars andra hem. Foto: Adam Wrafter
För att nå ut till tittarna inledde hon ofta med en pedagogisk saga eller berättelse.
–Jag kunde till exempel prata om hur man kör bil. Att man tittar mycket framåt, lite åt sidorna och knappt något bakåt. Så är livet också. Man ska inte titta bakåt hela tiden, då kommer man att köra på någon, säger hon.
Hennes tv-inslag blev populära och hon fick allt fler uppdrag. Tills en dag då talibanerna attackerade en bil med hennes kolleger i. Sex journalister dödades. Hajar som var i en annan bil kände en tryckvåg i bröstet när bomben exploderade.
Överlevande på tv-kanalen fick veta att de också skulle bli attackerade. Orsaken var att en falsk nyhet hade gått ut i en sändning. Hajar vågade inte vara kvar i Afghanistan.
– Jag var jätterädd, säger hon.
Men det skulle inte bli någon lätt flykt. Det tog månader för Hajar att komma till Sverige och många vattenvägar skulle korsas. Det var extra svårt för Hajar som inte kunde simma.
– En natt skulle vi vada genom ett vattendrag i mörkret och jag hade aldrig varit i vatten förut. Det var hemskt. En annan gång skulle vi åka i en liten plastbåt och vi var alldeles för många. Jag tänkte: Oh my God, jag dör. Om jag ramlar i kommer jag att drunkna, berättar hon.
När gruppen som hon flydde med skulle ta en båt från Turkiet till Grekland gick hon och några till inte ombord.
– Jag blev så rädd. Det var höga vågor och det regnade. Jag ville inte ta den vägen till Grekland.
Dagen därpå fick gruppen veta att båten som de skulle åkt med hade sjunkit under natten och att passagerare hade dött. De bestämde sig för att stanna i Turkiet istället för att utsätta sig för flera båtar. Senare fick de reda på att de kunde gå från Turkiet till Bulgarien och därifrån till Serbien. Det tog två månader och när Hajar kom till i Serbien stannade hon där i 11 månader.
– Under flykten fick jag veta fruktansvärda öden. Många kvinnor hade blivit våldtagna under flykt och en kvinna som inte kunde simma, tvingades hjälplös se på när dottern försvann under vattnet och aldrig kom upp igen, säger Hajar.
I Belgrad fick Hajar hjälp av organisationen Atina att söka asyl i Sverige. När hon fått asyl fick hon - paradoxalt nog - flyga tillbaka till Turkiet som hon fotvandrat bort från under två månader. I Istanbul klev hon på planet till Arlanda mot ett nytt liv och en lägenhet i Knivsta.
– När jag hade börjat läsa svenska på SFI frågade jag min lärare om hon kunde ordna en sport eller något för mig att göra. Jag är positiv och flexibel, och inte rädd för nya situationer, säger hon som kom hit år 2017.
Hajar testade att spela fotboll, gick en kajakkurs och lärde sig simma, och utbildade sig till siminstruktör.
När Hajar Mohammadi som bor i Knivsta kom hit blev hon siminstruktör för kvinnor. "Då kan de gå till vattnet med sina barn, låta dem leka och rädda dem ifall något skulle hända. Foto: Adam Wrafter
– Jag ledde kurser för kvinnor så att de skulle kunna bada med sina barn och rädda deras liv ifall barnen skulle hålla på att drunkna. Här i Sverige finns ju mycket vatten och många kvinnor med utländsk bakgrund som inte kan simma, säger Hajar Mohammadi.
Hon ledde simkurser för barn också och nu jobbar hon som barnskötare i Knivsta. Efter corona har hon inte simkurser längre men det är fullt upp ändå. Hajar har nyss tagit körkort och läst en universitetskurs i mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Hon, som kommer från en kultur där kvinnor inte har något värde, hade många frågor på kursen.
– Kvinnor är en second-hand-människa i Afghanistan. De får inte bestämma någonting själva. Det gör antingen deras pappa, make, bror, kusin eller till och med får tonårssöner bestämma över sin mamma och hennes kropp. Alla kan bestämma över en kvinna, bara inte hon själv, säger Hajar och tillägger att när det föds en pojke i Afghanistan firas det med en fest sex dagar efter födelsen.
Hajar Mohammadi lärde sig simma när hon anlänt till Knivsta. Foto: Adam Wrafter
Om det är en flicka blir det ingen fest.
Hajar berättar att en kvinna inte heller kan säga att hon har ont i magen så att en man hör.
– Det kan få honom att tänka att hon har mens och det är tabu. Allt som har med kvinnor att göra anses skamligt, säger hon.
Hur kommer det sig att du blivit så viljestark trots att du vuxit upp i sånt förtryck av flickor?
– Mina föräldrar är väldigt vidsynta. De blev kära när de studerade i Ryssland och har alltid stöttat mig. Min mamma har aldrig brytt sig om vad andra människor tyckt om det hon gjort. Ville hon ha kort hår, trots att kvinnor inte ska ha det, har hon klippt sig kort för att hon tyckte det var praktiskt.
Hajar vill jobba som psykolog i Sverige och har en kompletterande utbildning. Hon som pratar fyra språk vill hjälpa kvinnor som utsatts för misshandel. Doktorera, kan hon också tänka sig, eller att samarbete med organisationen Atina som hjälpte henne på flykten.
– Jag älskar att bo i Sverige med all frihet. Det är mitt andra hemland, säger hon och minns hur folk häpnade över henne i Kabul.
Efter kriget var hon både den första flickan i Afghanistan som cyklade och den första som presenterade psykologi i tv.
"Som kvinna är det alltid någon annan som bestämmer över dig i Afghanistan", säger Hajar Mohammadi. Foto: Adam Wrafter