Utsatta flickor. Märstabon Mariah Ander jobbar på Läkarmissionens andrahandsbutik i Arlandastad. Hon kommer från en familj som älskar mode och kläder.
Mamman var modedirektris och sömmerska och farfadern var skräddare. Maria Anders egen dotter, Marlene Agemo, designar kläder.
- Jag har fem barn och sydde alla våra kläder. Ett tag hade jag en syateljé i Halland, säger Mariah Ander.
Hon är också utbildad diakon. Det i kombination med sykunskaperna gjorde att hon fick jobba på kurorter där hon ledde skaparkurser för deprimerade kvinnor.
Nyligen fick hon resa till Nepal för ett syprojekt för utsatta flickor.
Det var organisationen Mission Good News som tog kontakt med henne för att hon skulle jobba med projektet Love Nepal, som erbjuder hem för unga flickor. I ett av dessa hem träffade hon Sarita, Hanna, Sita, Asmita och flera andra tjejer som har räddats från sexslaveri.
- Jag har fungerat som deras mormor. De är flickor som har ett stort behov av kärlek och omsorg, säger Mariah Anders.
Och så berättar hon om vad dessa tjejer gått igenom.
Våldtogs av sin far
17-åriga Sarita var nio år när hennes föräldrar lämnade henne på en marknad. Hon fick instruktionen att stanna kvar tills de hämtade henne, men hela dagen gick och de kom aldrig tillbaka. Istället kom en kvinna som förde henne till en bordell.
Direkt blev hon drogad. Hon utsattes för mellan 40 och 50 våldtäkter varje dag.
- Efter den fjärde dagen skrek hon av smärta. Men hon slapp inte undan. Hon bands i en säng och övergreppen fortsatte. När männen inte fick som de ville misshandlade de henne. Sarita har många skärsår och brännmärken, säger Mariah Ander.
Hon tar en lång paus. Ögonen tåras.
- Alla flickor på dessa barnhem har samma historia.
Flickorna kommer från fattiga familjer i Nepal. Familjerna tillhör badifoket, som är kastlösa och flickorna tvingas in i prostitution för att familjen ska kunna överleva. Det finns 20 badibyar i Nepal.
- Flickorna säljs i fem-årsåldern. De säljs för två kronor för varje våldtäkt, säger Mariah Ander.
Döttrarna kan också bli utnyttjade av sina släktingar.
Försvann i floden
Hanna, 17, hade bott på bordellen i flera år och blev sjuk. Hon skickades för undersökning till en läkare. Så fort läkaren fick höra att hon var från badifolket våldtog han henne. Hon lyckades fly och hittade hemmet för utsatta flickor i Kathmandu.
Mina var fyra år när hennes mamma en dag gick ned med henne till floden. ”Vänta här, mamma ska bara gå och bada,” sade mamman.
Hela dagen gick. På kvällen var det kallt, men Mina stod kvar och väntade på sin mamma. En man hittade henne gråtande. Mannen förstod att fyraåringen måste vara dotter till tonårsmamman som dränkte sig och hittats död i floden några timmar tidigare. Han tog barnet till en plats som blev hennes nya hem.
Mannen heter Raju, en pastor i den pingstförsamling som startade ett hem för utsatta flickor i Kathmandu, Nepal, år 2009. Han reste till byarna med målet att kunna köpa loss flickorna från sina föräldrar så att de slipper prostitution.
- Han köpte dem för cirka 700 kronor per flicka. Verksamheten har vuxit på tre år och det finns cirka 150 flickor i fyra hem. Ett femte hem är på gång, säger Mariah Ander.
Förutom hem får de också utbildning. För ett år sen startade pastorn tillsammans med Mission Good News en skola.
Mariah Ander skickades till Nepal med uppdraget att lära flickorna att sy, men blev också som en mormor för dem.
Hur var det att jobba med tjejerna?
- Det var fantastiskt men också krävande. Det är väldigt glada flickor fyllda av framtidstro, men också väldigt kärlekshungrande. Så emellanåt fick jag dra mig tillbaka för att ladda batterierna. Månaderna hos dem har varit något av det bästa jag varit med om.
Mariah Ander beskriver flickorna som glada flickor med ett sorgepaket.
Hon kallar dem för Nepals prinsessor och har inspirerats att blogga om dem, med just detta bloggnamn.
Vad händer härnäst?
- Jag åker snart tillbaka, kanske redan under våren. Då kommer jag att förbereda för en systuga där det ska finnas möjlighet att sy, sticka, virka och tova. Och en ateljé där de får måla av sig.
Till sist berättar hon om att när hon kom till en badiby märkte hon att det bara fanns pojkar där som lekte. Bland dem fanns bara en liten tjej, som var utvecklingsstörd. Övriga flickor var sålda.
- Vi tror och hoppas att i framtiden ska inga flickor behöva lämna sin hemby för ett liv i prostitution utan att de ska kunna bo kvar om de så vill. Detta på grund av att familjerna i dessa byar fått en förändrad syn på kvinnan genom det arbete som Pastor Raju och hans församling gör. Det kommer att ta tid och tills dess kommer vi att behöva hemmen i Kathmandu, säger Mariah Ander.