Irene Djärv, ordförande i Thunmangillet, har förberett sig väl inför intervjun. På köksbordet hemma i Olunda utanför Knivsta, står en vas med fem ståtliga exemplar av Tidlösan, en Olof Thunman gjord i gips av Erik Ståhl samt en rad böcker, diktverk av skalden.
Irene Djärv har levt med uppdraget som ordförande sedan 1982 då gillet interimistiskt bildades och berättar med värme och entusiasm om diktaren och författaren som påverkat hennes liv.
- Han imponerar på mig. Han hade humor, kunskap och han var okonventionell. Min mamma växte upp i en bruksbygd och jag fick den typ av fostran som utgår från "vad ska folk säga". Vi människor som gör som vi borde göra bara för att inte väcka anstöt, attraheras av Olle eftersom han struntade i konventionerna. För mig har det blivit en form av protest mot det konventionella genom Olle, säger Irene Djärv.
1975 invigdes statyn av Olof Thunman i Särstaparken i Knivsta. Irene Djärv var på plats för att lyssna. Men något egentligt tal om skalden kom inte, så hon tog helt enkelt själv till orda och höll ett uppskattat tal om skalden.
Efter detta tog Erik Ståhl, Knivstakonstnär och god vän till Thunman, kontakt med Irene Djärv. Han ville samla allt som hade med Thunman att göra, i och med det började gillet ta form bland annat genom folks berättelser, inspelade i vardagsrumssoffan hemma hos Irene Djärv. Har även åkt runt i Sverige och intervjuat människor.
Hon själv var bara tre år när Thunman dog år 1944, men hon minns sin pappas berättelser.
- Min far var lantbrevbärare och körde förbi huset i Noor där Olle bodde. Jag tror att det var så jag som barn blev matad med detta eftersom pappa också var imponerad av honom och hans livsstil, säger Irene Djärv.
Thunmangillet har genom åren följt i konstnärens fotspår. Som det ljusaste minnet, den gången på 1980-talet, då medlemmarna samlades på Lugnet vid Vrå herrgård hos Sonja Malmberg.
- Vi höll i en tävling där medlemmarna fick rita livets träd och välja mellan falska och riktiga Thunmandikter. Efteråt satt vi i gräset med picknick och Margareta och Björn Ringström sjöng tonsatta dikter av Olle, berättar Irene Djärv och får något drömskt i blicken.
Vid årsskiftet räknar gillet med allt material som finns i Thunmangillets ägo kommer att vara överlämnat. En del kommer att gå till universitetsbiblioteket i Uppsala, där det redan finns en mängd material och en del kommer även att gå till Knivstas bibliotek. De pengar som finns kvar kommer att delfinansiera en datorisering av all Thunmaniana som redan i dag finns katalogiserat på biblioteket.