Något år efter att Knivsta IK drog igång verksamhet för pojkar 95 blev det så många spelare att ålderskullen delades upp i tre lag, utifrån var de bodde. De tränade samtidigt på Pizza- eller Särstavallen, men spelade i olika konstallationer. När killarna blev 13 år och började spela elvamanna slogs de tre lagen samman till ett och var ett av de bästa i Uppland.
- Två år senare fick spelarna ett erbjudande av sportkommittén i Knivsta IK, eftersom klubben saknade lag i åldergrupperna 93 och 94, samt ett juniorlag. Erbjudandet var att delta i ett gemensamt lag tillsammans med Edsbro och Sirius under vintersäsongen. Strax efter det beslutet bildades Sirius Akademi, och då blev killarna kvar i Sirius, säger Finn Pedersen som tillsammans med Colin West, ansvarade för träningen under alla åren i Knivsta IK.
- Vi hade heltidsjobb och orkade inte köra de fyra träningspass i veckan som killarna behövde, säger han.
Kravet för att gå till Sirius var att man satsade på fotbollen och hade det som förstasport.
- Det var spännande att prova på något nytt, säger målvakten Niclas Hedström.
- Plötsligt kunde vi träna året runt eftersom det fanns konstgräs i Diöshallen i Uppsala, säger innermittfältaren Axel Pedersen.
Sju spelare erbjöds att gå till Sirius, sex skrev på. Fem av dem är med när vi träffas i Knivsta IK:s klubbstuga på Engvallen.
- Träningarna blev betydligt bättre eftersom alla var ungefär lika bra, säger mittbacken Jakob Bergman.
Idag är Siriuslaget i princip detsamma som Upplandslaget, vilket gör att de är bäst i distriktet.
Men alla Knivstakillarna är inte kvar. I våras skrev Niclas Hedström på för Elfsborg, där han i höstas även blev svensk mästare med klubbens U17-lag, och i somras valde Axel Pedersen att flytta till Åtvidaberg.
- Det är faktiskt en mindre ort än Knivsta, men de har fantastiskt bra ungdomsverksamhet och A-laget spelar i Allsvenskan.
- Jag fick provspela både för att komma in på gymnasiets elitprogram och i klubbens U17-lag. Det gick bra så idag går jag på skolan, tränar fotboll och bor på ett elevhem där vi serveras mat måndag till torsdag. De sköter även tvätten, säger Axel Pedersen.
Niclas Hedström har spelat flera landskamper med P95-landslaget. Även mittbacken Jakob Bergman, som är kvar i Sirius, har dragit på sig den blågula-landslagströjan mot Norge och Finland, fast då med P96-landslaget.
- Mot Norge nickade jag in en hörna och i 1-1-matchen mot Finland blev jag utsedd till bästa spelare, säger han.
Såväl Niclas, Axel, Jakob som forwarden Brandon West och ytterbacken Ludvig Andersson går på gymnasiets elitprogram med inriktning fotboll. Tre av dem på Celsiusskolan i Uppsala. Alla är nöjda med det upplägget.
- Det blir inte för mycket. Det är skönt att få tänka på fotboll även på skoltid, säger Ludvig Andersson, som kör fyra pass i skolan och två på kvällstid. Axel Pedersen har det omvända i Åtvidaberg med två skolpass och fyra med klubblaget. Boråsaren Niclas Hedström tränar mest med fyra-fem på skoltid samt fyra-fem på kvällarna.
- Fotbollen blir som ett jobb, säger han.
Gustav Ekdahl gjorde ett annat val. Han stannade kvar i Knivsta IK och spelar idag i klubbens seniorlag i division 6, samt går ett vanligt gymnasieprogram på Ekeby gymnasiet i Uppsala.
- Jag skulle kanske vilja träna lite mer än de två pass i veckan vi har med KIK, men jag trivs och tänker vara kvar, säger Gustav Ekdahl.
På frågan vad som kan ha gjort att just deras spelare blev så bra har Finn Pedersen en teori:
- Vi lade ner mycket tid på teknikträning när de var tio-tolv år gamla, och gav också killarna olika mål inför varje match som att exempelvis slå ett visst antal passningar inom laget. Vi lät också killarna byta platser, vilket inte alltid var så populärt, för att ge dem erfarenheter från olika positioner, säger han.
När killarna får ange vad som är viktigt kanske han har rätt. Deras bild är ganska samlad.
- Teknik och bollkontroll. Det ger en mer tid med bollen, och möjlighet att hitta de bästa skott- och passningsalternativen även i ett högt tempo, säger Gustav Ekdal.
Brandon West håller med.
- Tekniken är avgörande. Bra mottagningar ger oftast bättre skottlägen.
Så talar en forward. Niclas Hedström minns att de fick byta platser.
- Jag var oftast forward, vilket gör att jag har lärt mig lite hur de tänker och det har jag nytta av idag som målvakt, säger han.
De får var sin boll och börjar genast att jonglera och göra trix. Det syns att de älsakar att spela fotboll. Det är nog också en del av hemligheten.